Fortsätt till huvudinnehåll

Trettondagsafton

Idag är det Trettondag Jul och de Tre Vise Männen har äntligen hittat fram, de sölkorvarna. Antagligen hade de inga Smartphones, de stackarna.

Han i mitten där bak verkar skitsur
Jag är ledig både idag och imorgon, och imorse var jag helt död när jag vaknade.
Halv tio hade jag inte ett hört ett pip från varken hund eller katt, men då tyckte jag att det räckte med sovandet, så jag masade mig upp och släpade ut lilla hunden på promenad. Väl ute blev det fart på henne som vanligt, men det var rått, kallt och snorhalt, så jätteskönt var det inte.

Sen blev det lite plock och diskande och fixande.

Förresten så ska Smilla och jag gå på hundkurs, vardagslydnad speciellt anpassad för omplaceringshundar, och jag ska även DNA-testa henne för att få reda på vilka raser hon har i sig. Tycker bara att det vore spännande och intressant att veta, och att även förstå att vissa drag hos henne kanske är rastypiska.

Sen tog vi en promenad igen bort till F&S Karolinska för att hälsa på Sandra en stund och fika lite och skvallra lite. På hemvägen bjöd vi in oss till Mr X-man på en kopp te och kanelbulle. Vi hittade även en jacka i hans garderob som ingen visste vems den var. En grå typ skidjacka av märket Columbia, som passade mig precis. Så nu har jag en tunn skidjacka, exakt som jag ville ha :) Visserligen hade jag kanske inte velat ha en grå, men med en fin mössa eller halsduk funkar den finfint.
Vi kom fram till att den måste ha följt med flyttlasset hem från Paris och har antagligen tillhört någon av Jacobs kompisar som har glömt den.
Tack kompisen säger jag.

http://www.jackorherr.com/images/8/columbia-mens-steens-mountain-tech-jacka-gr-s-xxl15242525500.jpg
Nåt i den här stilen

Ja, nu ska jag väl handla lite mat...imorgon ska vi till Myrorna och kolla läget.

Det var allt so far! Tjingeling!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...