Fortsätt till huvudinnehåll

Den förlorade sonen

Jacob har varit ute på jobb hela veckan och fått besöka spännande städer som Norrköping, Karlstad och Örebro. Men ikväll kommer han hem! Det har känts ganska tomt, och det är bara för mig att inse att snart kommer min tillvaro se ut så. Inget barn kvar hemma.
Men det är skönt också, jag får bestämma alldeles själv när och vad jag ska äta, hur det ser ut hemma, har jag städat, är det städat tills jag själv stökar till....osv. Så det kommer blir bra, om än ovant. Livets gång...håhå,jaja...
Roland fick en ny leksak igår av vår snälla granne Agnes (=en av Smillas absoluta favoritpersoner på hela jordklotet). Här har han lagt sig och vilat en stund efter avslutad lek :)

Lite mörkt, men man ser hans snygga stil!

Nu ska jag ta ut frk Labrador/Rottis m.m en stund. Det är fint väder, och eftersom hon har upptäckt sina labrador-gener, så ska hon få gå längs med vattnet och bada om hon vill. Och det vill hon!
Avslutar med en bild av min snygga kaffeburk från 70-talet. Bredvid skymtar Hirams kokbok, en av de bästa kokböcker som finns.
Hej hopp labrador-dopp!


Förresten, visst är den här bakpulver-burken fin också! Hoppas de fortfarande tillverkas, såg ingen när jag skulle köpa nytt bakpulver häromdagen...



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En fredag

Höst. Älskar höst.

Älskar mindre att jag ännu inte fått något besked från CSN (sökt studielån för kursen jag går).
Älskar inte alls att jag fått ett konstigt meddelande där det står att när en fyllt 47 gäller särskilda regler. Så de kanske inte kan gå med på min ansökan.
Sen ombeds jag skicka kompletterande uppgifter (VAAAAAD liksom).
Så eventuellt kommer jag inte få in ett öre i höst. Så himla bra att jag har så  mycket pengar gömda i madrassen då! Eller inte.



För övrigt analyserar jag Rosenkavaljeren så det står härliga till.

Har precis kommit fram till att ju mer jag läser stycket, desto mindre tycker jag om det. Älskar musiken och....ääh just det ja, det var allt. Gillar tyskan också. Slut.

Handlingen förmår inte gripa mig. Operan är som en enda sockerchock. Som att bli tvångsmatad med prinsesstårta eller sockervadd.

Var tvungen att köpa ett ex av Sven Delblancs pjäs "Den arme Richard".
Såg den för ca 150år sedan på Dramaten med Ernst-Hugo Järegård som Strauss. Minns att…

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget.

Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns.

Vad har hänt sen senast? Massor.

Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR.

Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada.

Men kul!






Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta.

Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exempelvis auditionträning och interpretation, absolut, men regissera, nej.

Fick en oväntat och plötsligt återfall in i sångerskerollen igen, och planerar nu att ta över värld…

News!

Ho-ho-ho! Big news coming up!
I am, from this very moment, gonna blog in English!
I´ve been thinking about this for quite a long time, but haven´t really found the inspiration.
Until today.
So, for those of you out there who have been longing to understand what I´m writing, your time has come :)
Short presentation:
I am Gunilla, operasinger, dog-and cat-person-and-owner, gym rat, yogini, and
I´ve also started directing opera the last year.

I don´t eat my best friends = no meat.


I am also the mother of two lovely human beings, Elin and Jacob.
They are not kids anymore (at least they don´t think they are, but I know better, hehe)

Elin has her own blog .



Last week has been shitty and awful, but I´m gonna look forward and not become manic about it.
Try to accept lifes´ little changes and surprises and blablabla...well, maybe I will write more about it another day.

I had the day off today (when I´m not singing or directing or spending time with the four-legged family members, I work in a g…