Fortsätt till huvudinnehåll

Den förlorade sonen

Jacob har varit ute på jobb hela veckan och fått besöka spännande städer som Norrköping, Karlstad och Örebro. Men ikväll kommer han hem! Det har känts ganska tomt, och det är bara för mig att inse att snart kommer min tillvaro se ut så. Inget barn kvar hemma.
Men det är skönt också, jag får bestämma alldeles själv när och vad jag ska äta, hur det ser ut hemma, har jag städat, är det städat tills jag själv stökar till....osv. Så det kommer blir bra, om än ovant. Livets gång...håhå,jaja...
Roland fick en ny leksak igår av vår snälla granne Agnes (=en av Smillas absoluta favoritpersoner på hela jordklotet). Här har han lagt sig och vilat en stund efter avslutad lek :)

Lite mörkt, men man ser hans snygga stil!

Nu ska jag ta ut frk Labrador/Rottis m.m en stund. Det är fint väder, och eftersom hon har upptäckt sina labrador-gener, så ska hon få gå längs med vattnet och bada om hon vill. Och det vill hon!
Avslutar med en bild av min snygga kaffeburk från 70-talet. Bredvid skymtar Hirams kokbok, en av de bästa kokböcker som finns.
Hej hopp labrador-dopp!


Förresten, visst är den här bakpulver-burken fin också! Hoppas de fortfarande tillverkas, såg ingen när jag skulle köpa nytt bakpulver häromdagen...



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer