Fortsätt till huvudinnehåll

Haute Couture och postmaraton-ben

Elin och jag gick och tittade på haute couture på Hotel de Ville idag

Tydligen fick man inte fotografera - jag fattar aldrig varför. Går klänningarna sönder? Hann med denna från 20-talet iallafall....

Kommer skriva mer om själva maratonet snart, men det gick bra och vädret var perfekt. Paris Maraton är numera det näst största i världen, efter New York, och mycket folk var det! Vi fick vänta länge i starten, men sen var det inte trångt längre utan folk sprang iväg som skjutna ur en kanon trots att jag var i 4.30-gruppen. Jag tog mig igenom på ett bra sätt tycker jag själv, och har inte haft särskilt ont i benen. Det klart jag var lite stel igår, men det känns helt ok.
Elin och Duncan har pysslat om mig jättemycket, lagat underbar mat och låtit mig ta det riktigt lugnt. Här kommer några bilder.

Vid Canal Saint Martin igår


Cupcakes i ett skyltfönster

Elin sitter och smårockar lite vid sitt hemmakontor


Tulpaner!
Nu ska vi snart åka till ett ställe med massa baskisk mat. Hej hopp!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gå på stan....

....är inte min favoritsysselsättning och redan idag, den 21 november, var julskyltningen i full gång. Tröttnade på att sitta och vänta på Jacob i Gallerian, gick ut och tog några bilder istället. Till slut kom han och blev det ett par vinterkängor och när jag kom hem fick jag en puss av min älskling Tussen. Innan dess åt jag lunch med Sandra, mysigt, och en massa hundprat! Ikväll blir det nog sushi tror jag. I det stora hela en lugn skön måndag!

Mission accomplished

Tyckte den här bilden var så söt...en Welsh Corgi har blivit mamma till några ankungar :) Idag har jag varit riktigt effektiv, först träning (jobbigt!), sen städa, fixa i badrummet, tvätta och sy gardiner. Nu ska jag ordna lite middag, det blir laxbitar marinerade i vitlök, chili, citron och oyster-sauce och till detta serveras bulgur, som J numera äter, nästan vuxen som han är. Hade ett röstmeddelande från Hundstallet på mobilen, tyvärr verkar det som om min älskling Utah gärna jagar katter....men vi ska prata lite mer så får vi se. Nu är det matlagningsdax!

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...