Fortsätt till huvudinnehåll

Wien-äventyret fortsätter

 Hela idén med att åka till just Wien, var att jag skulle ta sånglektioner.

Det blev nu inte riktigt som jag hade trott, jag går inte närmre in på detta här, och av tre lektioner blev det en, och den var konstig.
Min lärare var en otroligt erfaren person inom mitt fack, men konstigt nog hade hon i princip ingenting att säga.
Jag hade med mig en roll att jobba med. Jag fick sjunga igenom hela rollen, och sen sa hon att hon inte hade något att säga.
Så himla knäppt! Kände mig lite lurad faktiskt. Jag menar, hon var ju anledningen till min resa!
Men som tur var hade jag ju Elin med mig, och de återstående dagarna fick mera karaktären av semester.
Men ändå, vad knäppt...!

Vi tar det i bilder:

efter min konstiga lektion, kändes det helt rätt att leta oss fram Wiens gamla dårhus, och Europas första riktiga sjukhus där patienterna faktiskt fick någon slags vård och inte bara låstes in. Narrenturm heter stället.
HÄR kan man läsa lite mer om detta spöklika ställe.

vi fick en mer eller mindre privat rundvandring, det var vi och en till och en ung nervös kille som guidade oss på lite knackig engelska. det kändes helt naturligt att allt var lite knäppt därinne.

här bodde patienterna. det vi tittade på var likdelar med olika sjukdomar såsom tuberkulos, skelett och dödskallar med hål av ishackor och annat smått och gott. Intressant!
Numera är sjukhusområdet ett universitets-campus, och när vi klev ut från Narrenturm, möttes vi av ljum vårluft och folk som satt på innergårdarna och drack öl och umgicks. Märklig kontrast!

såhär fridfullt var det numera

Sen letade vi oss hemåt med stopp för en glasspaus på vägen. Det fanns underbar italiensk glass, och jag tog mina favvisar kokos och mörk choklad. Mums!
Sen tog vi oss hemåt för att snacksa lite på balkongen innan vi blev bjudna på middag hemma hos Elins Air-Bnb-kompis Katarina med pojkvän Hannes. De bodde i ett gammalt mysigt hus som fick mig att tänka på Prenzlauer Berg, fastän detta var invid Gumpendorfer Strasse i Wien.
Titta vilken rolig trappuppgång!
olikfärgade dörrar! jag hade gärna haft denna färg på min ytterdörr!

vackra små handfat på varje våning

elin kände sig fortfarande lite knäpp efter vårt besök i narrenturm

målade fönsterkarmar med olika växter

de bodde högt upp i huset

Vi blev bjudna på ugnsstekt kyckling med grönsaker. Smaskens!
Sen tog vi U-bahn hem och somnade som små stockar. Jag drömde massa konstigt, konstig lektion och Narrenturm på samma dag fick min hjärna att gå i spinn.

och snart var vi på karlsplatz igen!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En fredag

Höst. Älskar höst.

Älskar mindre att jag ännu inte fått något besked från CSN (sökt studielån för kursen jag går).
Älskar inte alls att jag fått ett konstigt meddelande där det står att när en fyllt 47 gäller särskilda regler. Så de kanske inte kan gå med på min ansökan.
Sen ombeds jag skicka kompletterande uppgifter (VAAAAAD liksom).
Så eventuellt kommer jag inte få in ett öre i höst. Så himla bra att jag har så  mycket pengar gömda i madrassen då! Eller inte.



För övrigt analyserar jag Rosenkavaljeren så det står härliga till.

Har precis kommit fram till att ju mer jag läser stycket, desto mindre tycker jag om det. Älskar musiken och....ääh just det ja, det var allt. Gillar tyskan också. Slut.

Handlingen förmår inte gripa mig. Operan är som en enda sockerchock. Som att bli tvångsmatad med prinsesstårta eller sockervadd.

Var tvungen att köpa ett ex av Sven Delblancs pjäs "Den arme Richard".
Såg den för ca 150år sedan på Dramaten med Ernst-Hugo Järegård som Strauss. Minns att…

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget.

Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns.

Vad har hänt sen senast? Massor.

Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR.

Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada.

Men kul!






Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta.

Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exempelvis auditionträning och interpretation, absolut, men regissera, nej.

Fick en oväntat och plötsligt återfall in i sångerskerollen igen, och planerar nu att ta över värld…

News!

Ho-ho-ho! Big news coming up!
I am, from this very moment, gonna blog in English!
I´ve been thinking about this for quite a long time, but haven´t really found the inspiration.
Until today.
So, for those of you out there who have been longing to understand what I´m writing, your time has come :)
Short presentation:
I am Gunilla, operasinger, dog-and cat-person-and-owner, gym rat, yogini, and
I´ve also started directing opera the last year.

I don´t eat my best friends = no meat.


I am also the mother of two lovely human beings, Elin and Jacob.
They are not kids anymore (at least they don´t think they are, but I know better, hehe)

Elin has her own blog .



Last week has been shitty and awful, but I´m gonna look forward and not become manic about it.
Try to accept lifes´ little changes and surprises and blablabla...well, maybe I will write more about it another day.

I had the day off today (when I´m not singing or directing or spending time with the four-legged family members, I work in a g…