Fortsätt till huvudinnehåll

Wien-äventyret fortsätter

 Hela idén med att åka till just Wien, var att jag skulle ta sånglektioner.

Det blev nu inte riktigt som jag hade trott, jag går inte närmre in på detta här, och av tre lektioner blev det en, och den var konstig.
Min lärare var en otroligt erfaren person inom mitt fack, men konstigt nog hade hon i princip ingenting att säga.
Jag hade med mig en roll att jobba med. Jag fick sjunga igenom hela rollen, och sen sa hon att hon inte hade något att säga.
Så himla knäppt! Kände mig lite lurad faktiskt. Jag menar, hon var ju anledningen till min resa!
Men som tur var hade jag ju Elin med mig, och de återstående dagarna fick mera karaktären av semester.
Men ändå, vad knäppt...!

Vi tar det i bilder:

efter min konstiga lektion, kändes det helt rätt att leta oss fram Wiens gamla dårhus, och Europas första riktiga sjukhus där patienterna faktiskt fick någon slags vård och inte bara låstes in. Narrenturm heter stället.
HÄR kan man läsa lite mer om detta spöklika ställe.

vi fick en mer eller mindre privat rundvandring, det var vi och en till och en ung nervös kille som guidade oss på lite knackig engelska. det kändes helt naturligt att allt var lite knäppt därinne.

här bodde patienterna. det vi tittade på var likdelar med olika sjukdomar såsom tuberkulos, skelett och dödskallar med hål av ishackor och annat smått och gott. Intressant!
Numera är sjukhusområdet ett universitets-campus, och när vi klev ut från Narrenturm, möttes vi av ljum vårluft och folk som satt på innergårdarna och drack öl och umgicks. Märklig kontrast!

såhär fridfullt var det numera

Sen letade vi oss hemåt med stopp för en glasspaus på vägen. Det fanns underbar italiensk glass, och jag tog mina favvisar kokos och mörk choklad. Mums!
Sen tog vi oss hemåt för att snacksa lite på balkongen innan vi blev bjudna på middag hemma hos Elins Air-Bnb-kompis Katarina med pojkvän Hannes. De bodde i ett gammalt mysigt hus som fick mig att tänka på Prenzlauer Berg, fastän detta var invid Gumpendorfer Strasse i Wien.
Titta vilken rolig trappuppgång!
olikfärgade dörrar! jag hade gärna haft denna färg på min ytterdörr!

vackra små handfat på varje våning

elin kände sig fortfarande lite knäpp efter vårt besök i narrenturm

målade fönsterkarmar med olika växter

de bodde högt upp i huset

Vi blev bjudna på ugnsstekt kyckling med grönsaker. Smaskens!
Sen tog vi U-bahn hem och somnade som små stockar. Jag drömde massa konstigt, konstig lektion och Narrenturm på samma dag fick min hjärna att gå i spinn.

och snart var vi på karlsplatz igen!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...

Åka tunnelbana

Igår på tunnelbanan på väg hem efter en repetition i Högalidskyrkan: Ett gäng otroligt präktiga medelålders lite fina par kommer in. De sätter sig bredvid mig och på sätet närmast. De är högljudda och pratar vitt och brett om sina upplevelser den kvällen, de har nämligen varit på Operan och sett Läderlappen. "Vad tyckte du?" "Jo, det är ju lättsamt och roligt, och Janne Malmsjö är ju så underbar!" "Vi var 57 stycken från mitt jobb där ikväll!" ( Åh käre Gud så hemskt) "Men får vi höra nu då, hur var sångarna? Höll de måttet, hehe?" ( precis som ni era puckon kan bedöma det tänker jag) "Ja, jag är väldigt förtjust i Anders Larssons röst" (tant mittemot mig med päls och beskäftig look) "Anders Larsson? Vad gjorde han för roll?"(gubbe på andra sätet som gillade Helge Skoog mest) "Ja Helge, han är fenomenal, tänk hur han kan få igång publiken!" "Ja, det som är så svårt!" ( vad vet du om det, har du provat eller...