Fortsätt till huvudinnehåll

Wien-äventyret fortsätter

 Hela idén med att åka till just Wien, var att jag skulle ta sånglektioner.

Det blev nu inte riktigt som jag hade trott, jag går inte närmre in på detta här, och av tre lektioner blev det en, och den var konstig.
Min lärare var en otroligt erfaren person inom mitt fack, men konstigt nog hade hon i princip ingenting att säga.
Jag hade med mig en roll att jobba med. Jag fick sjunga igenom hela rollen, och sen sa hon att hon inte hade något att säga.
Så himla knäppt! Kände mig lite lurad faktiskt. Jag menar, hon var ju anledningen till min resa!
Men som tur var hade jag ju Elin med mig, och de återstående dagarna fick mera karaktären av semester.
Men ändå, vad knäppt...!

Vi tar det i bilder:

efter min konstiga lektion, kändes det helt rätt att leta oss fram Wiens gamla dårhus, och Europas första riktiga sjukhus där patienterna faktiskt fick någon slags vård och inte bara låstes in. Narrenturm heter stället.
HÄR kan man läsa lite mer om detta spöklika ställe.

vi fick en mer eller mindre privat rundvandring, det var vi och en till och en ung nervös kille som guidade oss på lite knackig engelska. det kändes helt naturligt att allt var lite knäppt därinne.

här bodde patienterna. det vi tittade på var likdelar med olika sjukdomar såsom tuberkulos, skelett och dödskallar med hål av ishackor och annat smått och gott. Intressant!
Numera är sjukhusområdet ett universitets-campus, och när vi klev ut från Narrenturm, möttes vi av ljum vårluft och folk som satt på innergårdarna och drack öl och umgicks. Märklig kontrast!

såhär fridfullt var det numera

Sen letade vi oss hemåt med stopp för en glasspaus på vägen. Det fanns underbar italiensk glass, och jag tog mina favvisar kokos och mörk choklad. Mums!
Sen tog vi oss hemåt för att snacksa lite på balkongen innan vi blev bjudna på middag hemma hos Elins Air-Bnb-kompis Katarina med pojkvän Hannes. De bodde i ett gammalt mysigt hus som fick mig att tänka på Prenzlauer Berg, fastän detta var invid Gumpendorfer Strasse i Wien.
Titta vilken rolig trappuppgång!
olikfärgade dörrar! jag hade gärna haft denna färg på min ytterdörr!

vackra små handfat på varje våning

elin kände sig fortfarande lite knäpp efter vårt besök i narrenturm

målade fönsterkarmar med olika växter

de bodde högt upp i huset

Vi blev bjudna på ugnsstekt kyckling med grönsaker. Smaskens!
Sen tog vi U-bahn hem och somnade som små stockar. Jag drömde massa konstigt, konstig lektion och Narrenturm på samma dag fick min hjärna att gå i spinn.

och snart var vi på karlsplatz igen!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gå på stan....

....är inte min favoritsysselsättning och redan idag, den 21 november, var julskyltningen i full gång. Tröttnade på att sitta och vänta på Jacob i Gallerian, gick ut och tog några bilder istället. Till slut kom han och blev det ett par vinterkängor och när jag kom hem fick jag en puss av min älskling Tussen. Innan dess åt jag lunch med Sandra, mysigt, och en massa hundprat! Ikväll blir det nog sushi tror jag. I det stora hela en lugn skön måndag!

Mission accomplished

Tyckte den här bilden var så söt...en Welsh Corgi har blivit mamma till några ankungar :) Idag har jag varit riktigt effektiv, först träning (jobbigt!), sen städa, fixa i badrummet, tvätta och sy gardiner. Nu ska jag ordna lite middag, det blir laxbitar marinerade i vitlök, chili, citron och oyster-sauce och till detta serveras bulgur, som J numera äter, nästan vuxen som han är. Hade ett röstmeddelande från Hundstallet på mobilen, tyvärr verkar det som om min älskling Utah gärna jagar katter....men vi ska prata lite mer så får vi se. Nu är det matlagningsdax!

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...