Fortsätt till huvudinnehåll

Wien-äventyret fortsätter

 Hela idén med att åka till just Wien, var att jag skulle ta sånglektioner.

Det blev nu inte riktigt som jag hade trott, jag går inte närmre in på detta här, och av tre lektioner blev det en, och den var konstig.
Min lärare var en otroligt erfaren person inom mitt fack, men konstigt nog hade hon i princip ingenting att säga.
Jag hade med mig en roll att jobba med. Jag fick sjunga igenom hela rollen, och sen sa hon att hon inte hade något att säga.
Så himla knäppt! Kände mig lite lurad faktiskt. Jag menar, hon var ju anledningen till min resa!
Men som tur var hade jag ju Elin med mig, och de återstående dagarna fick mera karaktären av semester.
Men ändå, vad knäppt...!

Vi tar det i bilder:

efter min konstiga lektion, kändes det helt rätt att leta oss fram Wiens gamla dårhus, och Europas första riktiga sjukhus där patienterna faktiskt fick någon slags vård och inte bara låstes in. Narrenturm heter stället.
HÄR kan man läsa lite mer om detta spöklika ställe.

vi fick en mer eller mindre privat rundvandring, det var vi och en till och en ung nervös kille som guidade oss på lite knackig engelska. det kändes helt naturligt att allt var lite knäppt därinne.

här bodde patienterna. det vi tittade på var likdelar med olika sjukdomar såsom tuberkulos, skelett och dödskallar med hål av ishackor och annat smått och gott. Intressant!
Numera är sjukhusområdet ett universitets-campus, och när vi klev ut från Narrenturm, möttes vi av ljum vårluft och folk som satt på innergårdarna och drack öl och umgicks. Märklig kontrast!

såhär fridfullt var det numera

Sen letade vi oss hemåt med stopp för en glasspaus på vägen. Det fanns underbar italiensk glass, och jag tog mina favvisar kokos och mörk choklad. Mums!
Sen tog vi oss hemåt för att snacksa lite på balkongen innan vi blev bjudna på middag hemma hos Elins Air-Bnb-kompis Katarina med pojkvän Hannes. De bodde i ett gammalt mysigt hus som fick mig att tänka på Prenzlauer Berg, fastän detta var invid Gumpendorfer Strasse i Wien.
Titta vilken rolig trappuppgång!
olikfärgade dörrar! jag hade gärna haft denna färg på min ytterdörr!

vackra små handfat på varje våning

elin kände sig fortfarande lite knäpp efter vårt besök i narrenturm

målade fönsterkarmar med olika växter

de bodde högt upp i huset

Vi blev bjudna på ugnsstekt kyckling med grönsaker. Smaskens!
Sen tog vi U-bahn hem och somnade som små stockar. Jag drömde massa konstigt, konstig lektion och Narrenturm på samma dag fick min hjärna att gå i spinn.

och snart var vi på karlsplatz igen!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kontakt

Jobbhelg, hemma och lite trött nu. Fick dessutom för mig att springa fram-och tillbaka idag, kändes lite småtrögt speciellt på hemvägen, men hem kom jag. När jag hade varit hemma en stund, ringde mobilen, och det var en kontaktperson från Hundhjälpen. Efter alla dessa kontaktförsök, hörde äntligen någon av sig, jag som nästan hade gett upp. Hon var också inne på att den kattälskande hundflickan Lia skulle passa oss bra, och nu skulle hon ta reda på lite mer dagsfärsk information och höra av sig igen under veckan. Åh, vad spännande! Tänk om vi snart har en hund! Glad glad glad. Här är hon! Nu ska jag sova, imorgon blir det lunch med Sandra och sen köpa vinterskor till Jacob. Och kanske titta på en hundsele eller så :) Godnatt!

Gå på stan....

....är inte min favoritsysselsättning och redan idag, den 21 november, var julskyltningen i full gång. Tröttnade på att sitta och vänta på Jacob i Gallerian, gick ut och tog några bilder istället. Till slut kom han och blev det ett par vinterkängor och när jag kom hem fick jag en puss av min älskling Tussen. Innan dess åt jag lunch med Sandra, mysigt, och en massa hundprat! Ikväll blir det nog sushi tror jag. I det stora hela en lugn skön måndag!

Saturday

When I write the word "Saturday" in english, I always think of the song "Come saturday morning", a song that I sort of grew up with: Come Saturday morning I'm goin' away with my friend We'll Saturday-spend till the end of the day Just I and my friend We'll travel for miles in our Saturday smiles And then we'll move on But we will remember long after Saturday's gone You know what the trouble is? Trouble is that probably all the good things in life Take place in no more than a minute I mean all I did, I, I bet you At the end of seventy years should you lose someone You can sit down, you can figure the whole thing out You spent nineteen years sleepin' You spent five years goin' to the bathroom You spent thirty-five years doin' Some kinda work you absolutely hated Spent seven thousand eight hundred and Fifty-three minutes blinkin' your eyes And added to that, you got that one minute of good things Then one day yo...