Idag lämnade vi tillbaka nycklarna, som mamma, och vi andra då det begav sig, haft i 43 år. Så nu är det tack och adjö, punkt slut i den lilla stadsdelen Ör, Sundbyberg, dit vi flyttade i december 1970. Då var området ganska nytt, med både en Konsumbutik, ett postkontor och en Favör. Nu finns knappt nånting kvar, slutet började närma sig redan 1973 när Hallonbergens Centrum , med tunnelbana, invigdes. Nu är även Hallonbergen en döende utpost av det som var så modernt och futuristiskt då, på 70-talet, det som Olof Palme kallade den bästa bostadsmiljön i Sverige. Längesen. Jag kommer att tänka på "Lyckliga gatan.." även om både Ör och Hallonbergen redan var det som byggdes efter det att lyckliga gatan hade rivits och jämnats med marken. Men det kommer ju alltid finnas en lyckliga gatan inom oss, där vi lekte som barn och upptäckte världen inlindad i bomull. Hela grejen med lyckliga gatan-idyllen är ju att den en gång för alla är borta, oåterkalleligen, och bara f