Veckan som gick - vemod, tankar, ett litet mirakel och slut på en era

Mammas lägenhet är äntligen tom och flyttstädad.

Ingen bor där längre, och de 43 år som hon blev kvar där är över.

Pappas sista saker fanns i källaren, bl.a. den stora koffert han kom med på båten från Indien till London, och tillslut anlände i Göteborg, Sverige, med.
Ett liv.
Konstigt.

En av de konstigaste, och finaste, grejerna som hände på slutet var att killen som flyttstädade, en ung, försynt, noggrann kille från nåt land jag först inte riktigt kunde identifiera, visade sig vara uigur.

Pappa var uigur, jag är halv-uigur, och det finns inte så väldigt många av dessa i Sverige.

Jag blev riktigt rörd, tänk, när pappas hem i Sverige skulle städas en sista gång, då var det någon från hans eget folk som gjorde det.

Kändes som ett litet mirakel!

Denne kille kom från Kazakstan, hans hela familj fanns där i länderna runtomkring, Kirgizistan, Turkestan, Azerbadjan....otroligt märkligt och fint.

Nu tar jag veckan i bilder.

pianot flyttades och står nu hos arne

längst nere i fiskartorpsbacken finns denna gamla lift(tror jag det är iaf)

naturen är vacker därborta och smilla ville bada

fint att den finns kvar

dit upp skulle vi, dock ej med lift

på hemvägen stannade vi till i hundgården, här står smilla och väntar på sin älskling huskyn. han är väldigt vacker och smilla älskar honom nästan lika mycket som hon älskar morris

pappas väska. här kom han med allt han ägde.

en sista titt genom fönstret i mitt gamla rum, så fint putsat av uiguren timur.

jag kände mig lite lite vemodig.

och idag slängde vi de sista grejerna från källaren

en grå dag i juni...

smilla och jag tog en promenad såklart. tryggheten i tillvaron!

Och så var det slut på den tiden!
Nu tittar jag framåt och låter de minnen jag har, och har hittat under tiden vi har rensat ut lägenheten, finnas kvar nånstans därinne.
Trevlig helg.