Min kropp vill bara ha lugn känns det som. Den är trött och stel och ländryggen känns som cement. Det är inte så skönt. Men det är skönt att vara ledig idag. Vädret är återigen våraktigt efter att ha varit hemskt i ett par dagar. Jag är fortfarande arg, och vad ska jag säga...besviken? Vill absolut inte låta som ett offer, jag är kanske mest besviken på mig själv, att jag utsätter mig för vissa saker åter och åter. Någonstans djupt därinne vet jag att något är fel, men jag gör valet att ignorera och bagatellisera. Dumt val. Nu har jag bestämt mig för att bara "slow down" och leva NU. Och NU. Inte hela tiden tvinga mig att göra sånt jag tror att jag måste. Som att träna väldigt hårt för att inte bli en äcklig tjockis igen (detta säger jag bara om mig själv, ifall någon blir upprörd. Tycker inte att alla tjocka människor är äckliga, bara jag själv. Vilket väl säger en hel del.) och att hela tiden tro att värst är bäst. Jag gör min yoga och tar mina långpromenader. Och