Fortsätt till huvudinnehåll

Aha!

Hade värsta aha-upplevelsen på yogan i fredags.
Jag har alltid varit vig och haft lätt för att sitta, ligga och stå i alla möjliga underliga ställningar. Ofta har jag fått höra att detta är just lite underligt och inget man behöver kunna egentligen. Mycket bättre att vara stark/snabb eller något annat jag inte hade lika lätt för. Såklart. Det man har lätt för är ju inget att ha.
Nåja, i fredags hade Pia, som ledde yogan, alla möjliga roliga ställningar i bagaget och plötsligt kändes allt så självklart. Det är visst bra att vara flexibel, eller som en annan yogi sa, "du är så ung som din ryggrad är rörlig". Jag kände mig hur rörlig som helst, inget tog emot, inget kändes fel, inget gjorde ont, allt var bara så självklart och naturligt. Jag gick därifrån med upplevelsen av att något helt nytt hade uppenbarats för mig.
Igår, alltså dagen efter, vaknade jag med världens förkylning, men till och med det känns som något bra, som om jag rensas från gammalt slagg inifrån. Idag är jag lite piggare igen och kunde göra lite yoga i lugn och ro och några av Tara Stiles underbara stretchar/stretches??? Vad säger man på svenska? Här är en kort flexibilitetssession med Tara, en av mina favvisar! Klick klick!
Om man tycker Tara är lite för vig och att det går lite snabbt, finns det massa annat bra på nätet. Jag har bl.a. yogat med en tjej som heter Adriene, Gillar henne mycket. Hon har gjort en 30-dagars yoga-grej som man kan följa. Tycker hon är både seriös och lite lagom flummig. Bra,va! HÄR är introduktionen, Sätt igång du med, vettja!
Avslutade kvällen igår med att titta på "Adam´s rib" med Katharine Hepburn och Spencer Tracy, från 1949. De är så coola! Och så snygga! Och så bra! var tvungen att fota lite från datorn:

så fina

ah! mijön! kläderna! hattarna!


hans glajjer är ju bara så tidlösa

Nu lagar jag Edward Bloms chili. Min son är av någon anledning besatt av Edward och följer honom på Instagram. Han bor dessutom här i närheten och jag brukar se honom med jämna mellanrum.
Eventuellt blev jag lite för ivrig och slängde i för mycket chilifrukter. Ja, ja, time will tell! Här är receptet!
Fast jag har inte gjort egen buljong, där gick min gräns. För idag iallafall.

började dagen med färskt bröd, hemgjord marmelad från li och intervju med paprika steen. bra början på en söndag.
förkylda med ändå glada hälsningar från mig!





och resten av gänget såklart.
Tjing, nu ska jag röra i chilin!

edward hälsar


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...

Positiv till överdrift?

När jag läser igenom vad jag skrivit på senaste tiden, tänker jag att ni kanske spyr på nån som är så positiv. Det känns som om jag bara skriver att jag mår jättebra och att allt är roligt och att vädret är underbart och att min mat är god och mina katter söta och min son är fantastisk. Med andra ord helt olidligt. Men....ja, det är ju så det känns nu. På ett ungefär. Vet inte hur jag ska skriva annars. Jag mår jättebra, så är det bara. Jag tror inte jag hade orkat blogga när jag mådde skit, vilket jag gjort under en ganska lång period. Så ni som eventuellt läser detta, ni får ta att jag är glad och mår bra. Men jag lovar att skriva när jag inte mår bra också. Ja, t.ex har jag mastodont-mens just nu. Men efter intensivpasset så kändes t.o.m mensen helt ok. Så var det med det. Jag lovar att skriva när allt känns såhär också!

Och så var det drömdags igen...

Varje gång något händer i mitt liv som berör mig på djupet, så drömmer jag otroligt mycket. Det känns väldigt tydligt att det är bearbetande drömmar, och att saker kommer upp till ytan som jag inte visste att jag visste. Inatt drömde jag (något förenklat) följande: Jag och en person jag nyligen har träffat är på en plats som är ett slags blandning av gym och hotell. Vad vi hela tiden vet, är att vi ska vara med på nån sorts filminspelning där vi ska hoppa ner i en pool och bli skjutna.Det är bara det att en av oss, vi vet inte vem, dör på riktigt. Och det är Penelope Cruz som ska skjuta oss med pistol. Den här andra personen är helt lugn och verkar i det närmaste oberörd av vad som ska ske, han har bestämt sig och inget spelar nån roll. Jag däremot blir mer och mer förtvivlad, för jag vill inte dö. Vi hoppar i poolen och väntar på skottet, och jag klamrar mig fast vid min vän och gråter och skriker att jag aldrig mer kommer att få träffa mina barn. Han är fortfarande lika lugn, och Pen...