Fortsätt till huvudinnehåll

Mycket yoga blir det. För mycket kanske.

roland kör lite kattyoga
Min tanke inför den stundande yogaledar-utbildningen (om två veckor, gaaaah!) är att jag ska gå på så många olika pass som möjligt för att ha lite att inspireras av och jämföra med.
Mitt ena knä har känts lite konstigt ända sen vi sprang 60 sekunders-intervaller på Lillsved på förra kursen, när jag tog i så mycket att jag fick blodsmak i munnen (och ont i knät). När jag är varm, känns det bättre, men i början av en klass känns det stelt.
man kan ju sitta och sola lite och softa också
I måndags var jag på Hot Yoga, en klass som kan vara lite av varje beroende på gruppens sammansättning och ledarens tankar/humör den dagen. Det var fullsmockat, och denna gång blev det Bikram flow. Bredvid mig tryckte en man i 50-årsåldern in sig, med jättestor handduk och otroligt stötig jobbig andning. Jag tror han tyckte att han ansträngde sig lite mer än alla andra tack vara sin jättekonstiga andning. I vilket fall drog det mig från fokus att ha honom stönandes 5 cm ifrån mig....ja vad vill jag berätta med detta....jo, jag blev helt slut efter den klassen. Ska inte bara skylla på den stånkande snubben, det var också ännu varmare än vanligt för att det var så trångt därinne, och värmen kanske möjligen fick mig att göra saker som jag inte skulle ha gjort annars (såsom att böja/dra/trycka ihop/balansera) lite mer än vanligt. Kort sagt, min kropp är fortfarande trött. Och när man blir så varm, kan man få för sig att man är lite böjligare än vad man egentligen är. Och vips så har man gjort en brygga/gräshoppa/framåtböjning för mycket.


Jag tycker alltid jag är fjantig när jag känner trötthet, alltså gick jag på min "fadder" Pias Yoga Energy-klass idag. Det kändes väl ok, men jag vet inte. Jag är stel och trött. Knäet känns lite halvstelt, min rumpa känns som en betongkloss och höfterna känns som stela klump-grejer. Ländryggen är också lite stel, benen känns som stockar och ja, jag är trött.
Men precis som med sjungandet, jag kan inte hålla mig ifrån det. Precis som jag nyss skrev, jag tycker jag är en inbillningssjuk fjantig latmask om jag inte gör vad jag föresatt mig. Och det kan man, så länge man inte är död eller döende. Precis exakt detta fick mig att nästan sjunga ihjäl mig när det begav sig. Jag fattar inte att jag gör såhär! När jag vaknade imorse, tänkte jag: "oj, kroppen känns trött. Kanske ska avboka passet. Eller, nää, gud vad fjantigt. Jag lever ju och kan gå och stå. Alltså går jag på passet."


Och nu har jag bokat in mig på Strala, Anti-Gravity och Bikram de kommande dagarna. Hej och hå, hur ska det gå...?
Ja, det var lite tankar kring mitt beteende. Något liten spärr i hjärnan saknas.
Nog om det. Igår på jobbet var det brandövning, och Smilla fick även uppleva denna situation. Själva larmet var inga problem, men att alla skulle ut samtidigt var lite jobbigt. Men hon var jätteduktig.
Nu ska jag ta sats och resa mig ur soffan och gå ut en sväng med Smilla. Och kanske lyssna lite på kroppen. Och kanske ta på allvar när kroppen är trött. Ibland kanske det inte bara är lathet.
Tjing och namaste.

älskar att det finns vild natur på promenadavstånd

kattgänget lyssnar på sina kroppar!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...

Åka tunnelbana

Igår på tunnelbanan på väg hem efter en repetition i Högalidskyrkan: Ett gäng otroligt präktiga medelålders lite fina par kommer in. De sätter sig bredvid mig och på sätet närmast. De är högljudda och pratar vitt och brett om sina upplevelser den kvällen, de har nämligen varit på Operan och sett Läderlappen. "Vad tyckte du?" "Jo, det är ju lättsamt och roligt, och Janne Malmsjö är ju så underbar!" "Vi var 57 stycken från mitt jobb där ikväll!" ( Åh käre Gud så hemskt) "Men får vi höra nu då, hur var sångarna? Höll de måttet, hehe?" ( precis som ni era puckon kan bedöma det tänker jag) "Ja, jag är väldigt förtjust i Anders Larssons röst" (tant mittemot mig med päls och beskäftig look) "Anders Larsson? Vad gjorde han för roll?"(gubbe på andra sätet som gillade Helge Skoog mest) "Ja Helge, han är fenomenal, tänk hur han kan få igång publiken!" "Ja, det som är så svårt!" ( vad vet du om det, har du provat eller...