Fortsätt till huvudinnehåll

Jesus-åker-upp-till-himlen-helgen

Jobbhelg för min del. Två dagar på Gärdet, två dagar på City. Imorgon ledig, hurra!
Jag har ont i ett knä vilket inte alls känns bra när man ska bli yogaledare. Speciellt när det gör mest ont när man försöker sätta sig i lotusställning. Ska man instruera yoga, känns det absolut som en försvårande komponent. Och så vet jag inte om man bara ska ignorera smärtan? (min absoluta specialitet). Men det känns inte bra att det gör ont. Så jag ska gå till Access Rehab på tisdag. Låter väl bra? Och klokt och moget?
Nu ser jag på Bridget Jones (tröttnar aldrig) och tänker att jag aldrig mer vill sjunga. Tror jag. Imorgon kanske jag vill det igen, alltmedan åren går och jag blir mer och mer ointressant och patetisk. Så känns det iallafall.
Ibland tänker jag att jag kanske är lite cool och kul och inte så tantig, och sen ser jag en bild på mig själv och ser en tant som ser ut som en liten knubbig, halvgammal halvasiat (vilket ju är sant) men ändå...och så tror jag att jag ser ut som en äldre variant av Alexa Chung typ. Inte.

såhär ser jag inte ut

Jaha. Nu sitter jag i soffan med katterna bredvid mig och hunden på golvet och känner mig som en crazy-cat-and-dog-lady. Vilket känns typ okej.
Vilket tönt-inlägg. Nu tar vi lite bilder istället.

firade ingenting med lite prosecco förra helgen

tussen var skeptisk

och roland spanade ut över horisonten
det är otroligt vackert i grönskan

med en pinne mellan tassarna blir livet ännu bättre


vilan är en viktig del av yogan/hälsningar smilla

vi var uppe på ett berg i hagaparken


vi hittade detta spännande schakt, där gustaf III hade tänkt bygga ett stort stall

bara en grop kvar. eller ja, ett schakt.

sötnos

svensk vår/försommar. fint.


kvällsljuset är fantastiskt



avslutar med denna lilla bild på elin i diskmaskinen. berlin, hauptstadt der DDR, sisådär 1989!
Hejdå, nu ska jag fortsätta att tänka på att Jesus åkte till himlen just denna helg för ganska många år sedan!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...