Fortsätt till huvudinnehåll

Augusti

Men herregud, det är redan den 19 augusti! Och sommaren är vackrare än någonsin. Sådär vacker som den är när man vet att det inte är så mycket kvar. Kvällarna är kortare, nätterna är kallare och dagarna är smärtsamt underbara. Naturens gång. Livets gång. Ljus och mörker, kyla och värme, natt och dag, sorg och glädje, yin och yang.
Jag har blivit licensierad yogaledare minsann! Väldigt roligt och jag är stolt också. Lilla tjocka Gunilla som inte fick göra någonting alls för att mamma sa att allting var farligt. Utom att äta. Och sen sa mamma att jag var tjock. Nu har den lilla tjockisen blivit yogaledare. Skål för det!

glad var bara förnamnet!
Annars jobbar jag på, många anläggningar blir det. Fyra denna vecka, och på tisdag ska jag ha min första "riktiga" yogaklass! Ska bli jättekul att sätta igång på allvar, fram tills nu har allt varit så fokuserat på licensieringen.
Annars har jag hängt en del med Smillas favoritkille Morris. Vi hjälper varann med hundpromenader när det blir knepigt. Toppen när man bor grannar!



asså, hur härligt kan man ha det!

min prinsessa

smilla och jag joggar och springer och skuttar och klättrar

kompisarna

och så gjorde jag saft på röda vinbär och rabarber. slurp, och sen var den slut. SÅ GOD.
roland ligger vid balkongdörren och slumrar. katter....vilka livsnjutare.

fina ord från min licensierare

jag gjorde finfin sallad idag med spenat, kikärtor och halloumi. och sen kom ingen hem, för jacob skulle på fotboll. prutt-unge.
der Hund mit Schatten är ute och springer. Denna roliga vits fattar man bara om man är opera-nörd.
Jaha, det var väl allt. I oktober ska jag till Paris, har bokat biljett! Längtar!

Nu ska jag snart titta på den otroligt spännande engelska serien "Broadchurch". Och nu har Charlotte Rampling dykt upp som åklagare också! Exciting!

Sen ska vi springa lite! Hej hopp!

gräva grop. en otroligt rolig aktivitet.




Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer