Fortsätt till huvudinnehåll

Augusti

Men herregud, det är redan den 19 augusti! Och sommaren är vackrare än någonsin. Sådär vacker som den är när man vet att det inte är så mycket kvar. Kvällarna är kortare, nätterna är kallare och dagarna är smärtsamt underbara. Naturens gång. Livets gång. Ljus och mörker, kyla och värme, natt och dag, sorg och glädje, yin och yang.
Jag har blivit licensierad yogaledare minsann! Väldigt roligt och jag är stolt också. Lilla tjocka Gunilla som inte fick göra någonting alls för att mamma sa att allting var farligt. Utom att äta. Och sen sa mamma att jag var tjock. Nu har den lilla tjockisen blivit yogaledare. Skål för det!

glad var bara förnamnet!
Annars jobbar jag på, många anläggningar blir det. Fyra denna vecka, och på tisdag ska jag ha min första "riktiga" yogaklass! Ska bli jättekul att sätta igång på allvar, fram tills nu har allt varit så fokuserat på licensieringen.
Annars har jag hängt en del med Smillas favoritkille Morris. Vi hjälper varann med hundpromenader när det blir knepigt. Toppen när man bor grannar!



asså, hur härligt kan man ha det!

min prinsessa

smilla och jag joggar och springer och skuttar och klättrar

kompisarna

och så gjorde jag saft på röda vinbär och rabarber. slurp, och sen var den slut. SÅ GOD.
roland ligger vid balkongdörren och slumrar. katter....vilka livsnjutare.

fina ord från min licensierare

jag gjorde finfin sallad idag med spenat, kikärtor och halloumi. och sen kom ingen hem, för jacob skulle på fotboll. prutt-unge.
der Hund mit Schatten är ute och springer. Denna roliga vits fattar man bara om man är opera-nörd.
Jaha, det var väl allt. I oktober ska jag till Paris, har bokat biljett! Längtar!

Nu ska jag snart titta på den otroligt spännande engelska serien "Broadchurch". Och nu har Charlotte Rampling dykt upp som åklagare också! Exciting!

Sen ska vi springa lite! Hej hopp!

gräva grop. en otroligt rolig aktivitet.




Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...
Skicka en kommentar
Läs mer

Positiv till överdrift?

När jag läser igenom vad jag skrivit på senaste tiden, tänker jag att ni kanske spyr på nån som är så positiv. Det känns som om jag bara skriver att jag mår jättebra och att allt är roligt och att vädret är underbart och att min mat är god och mina katter söta och min son är fantastisk. Med andra ord helt olidligt. Men....ja, det är ju så det känns nu. På ett ungefär. Vet inte hur jag ska skriva annars. Jag mår jättebra, så är det bara. Jag tror inte jag hade orkat blogga när jag mådde skit, vilket jag gjort under en ganska lång period. Så ni som eventuellt läser detta, ni får ta att jag är glad och mår bra. Men jag lovar att skriva när jag inte mår bra också. Ja, t.ex har jag mastodont-mens just nu. Men efter intensivpasset så kändes t.o.m mensen helt ok. Så var det med det. Jag lovar att skriva när allt känns såhär också!
6 kommentarer
Läs mer

Och så var det drömdags igen...

Varje gång något händer i mitt liv som berör mig på djupet, så drömmer jag otroligt mycket. Det känns väldigt tydligt att det är bearbetande drömmar, och att saker kommer upp till ytan som jag inte visste att jag visste. Inatt drömde jag (något förenklat) följande: Jag och en person jag nyligen har träffat är på en plats som är ett slags blandning av gym och hotell. Vad vi hela tiden vet, är att vi ska vara med på nån sorts filminspelning där vi ska hoppa ner i en pool och bli skjutna.Det är bara det att en av oss, vi vet inte vem, dör på riktigt. Och det är Penelope Cruz som ska skjuta oss med pistol. Den här andra personen är helt lugn och verkar i det närmaste oberörd av vad som ska ske, han har bestämt sig och inget spelar nån roll. Jag däremot blir mer och mer förtvivlad, för jag vill inte dö. Vi hoppar i poolen och väntar på skottet, och jag klamrar mig fast vid min vän och gråter och skriker att jag aldrig mer kommer att få träffa mina barn. Han är fortfarande lika lugn, och Pen...
3 kommentarer
Läs mer