Dogs, cats, opera and gym - welcome to my world

Smilla och jag jobbar på Friskis Hornstull idag. Mysigt att ha henne med! Idag var hon riktigt modig när vi kom, trippade in som en liten prinsessa och tittade runt i receptionen och luktade lite på Sandra :-) Nu leder Sandra pass och sen ska vi dricka Yogi-te med kakaosmak. Och i eftermiddag hinner vi kanske spana lite på Jubileumsmarathon, som avgörs idag. Ha en trevlig lördag så länge!

Rejält åskväder idag! Det åskade så huset nästan hoppade, måste ha varit alldeles i närheten. Smilla verkade inte bli rädd, skönt, hon är inte alls speciellt ljudkänslig, den lilla sötnosen. Vi gick ut precis när det var över, i Lill-Janskogen såg det ut såhär: Hagel! Annars funderar jag mycket över vad jag vill göra i fortsättningen av mitt liv, och varför jag är så rädd att misslyckas att jag knappt törs försöka med vissa saker. Därför vore det ju ett enormt steg att ställa upp i ett maratonlopp. Men längst bak i skallen finns tanken att jag inte skulle klara det, att jag skulle vara långsammast av alla, att jag skulle börja må illa, att jag skulle få skavsår, att jag inte skulle kunna sova natten innan och därför inte ha några krafter...ja, ni hör, ursäkt på ursäkt. Och slutledningen blir att det nog är bäst att inte ens försöka (jag kan riktigt höra min mammas röst här, "åh vad klokt av dig Gunilla, du är ju inte ung längre") Så därför bara måste jag våg...

Blev tejpad och fick elektricitet i mig igår hos naprapaten. Det inre ledbandet var uttänjt, men ingen skada på menisken och ingen fara att springa. Lite rehab med både styrka och stretch blir det. Min högra höft är jättestel och musklerna i ländryggen är som sten. Så mycket höftstretch. Men i stort sett bra! Känns skönt :) Köpte solglajjer på Monki också :) Nu ska jag iväg och jobba. Drygt en vecka till semester bara! Underbart! Puh, vilken tur att tejpen matchar skorna! Nu har Smilla just fått promenad två för dagen. Promenad 3 tar Jacob hand om, och sen blir det kvällspromenad med mig. Ja, det var allt i mitt händelserika liv såhär en torsdag i juli. Hej hopp!

Imorgon har jag äntligen fått tid hos duktiga naprapaten Jonna :-) Bara därför har jag gjort yoga flitigt och benet känns mycket bättre. Faktiskt börjar jag tro på allvar att jag kan genomföra Rivieran-maran :-) Som om detta inte var nog, hittade jag en femhundring när jag var ute med Smilla. Femhundra spänn! Precis lagom att betala Jonna med. Turdag! Glad!

Piffat upp terrängpjucken.... ...med nya skosnören och matchande strumpor! Varmt, varmt, varmt och Smilla ligger mest och flämtar. Jag äter hård macka med kaviar och drömmer om en rejäl åskskur :)     Jag som inte är en "ölis" gillade denna jättemycket! Mums, somrig! Lek med färger och kontraster

Mulet, lite svalare och ett par regndroppar. Underbart med andra ord, tyckte både Smilla och jag. Började dagen som vanligt med en promenad såklart. Efter frukost tog jag mig till Åhlens Odenplan och handlade för mitt presentkort som jag fick på jobbet. Fotkräm, nagellack, en bok, trosor...jättenöjd :-) Sen blev det en ganska lång prommis bort till Bergianska och lite till. Jag är trött idag, ska handla lite mat och sen softa lite. Ledig två dagar till, skönt, jätteskönt. Hej så länge!

Idag är Smilla med mig igen på jobbet. Vi är på F&S KI, och det är bara jag som jobbar idag. Kl 15 får vi gå hem igen, så det känns som ett bra val att ta med henne. Till att börja med tyckte hon det var jättespännande att springa runt och inspektera, men så plötsligt började det komma folk och då kändes det bättre att ta det lilla lugna och ligga i rummet här bakom repan och dåsa lite. Programmet igår om Marlene Dietrich var en deppig historia. Man hade valt att fokusera på de sista 15 åren av hennes liv, då hon var sängliggande i sin våning på Avenue Montaigne i Paris och inte lämnade sitt sovrum på 15år . Allt för att bibehålla bilden av den odödliga ikonen Marlene, inte en gammal skruttig tant. Den dag hon inte blev igenkänd när hon gick ut, slutade hon att gå ut. Suck. Lika sorgligt som Maria Callas´levnadsöde. Att sluta sina dagar instängd i en lägenhet i Paris, totalt ensam och det enda som håller en uppe, är minnena av den symbol man varit. Suck igen. Nu ska vi ...