Rejält åskväder idag!
Det åskade så huset nästan hoppade, måste ha varit alldeles i närheten. Smilla verkade inte bli rädd, skönt, hon är inte alls speciellt ljudkänslig, den lilla sötnosen.
Vi gick ut precis när det var över, i Lill-Janskogen såg det ut såhär:
Annars funderar jag mycket över vad jag vill göra i fortsättningen av mitt liv, och varför jag är så rädd att misslyckas att jag knappt törs försöka med vissa saker.
Därför vore det ju ett enormt steg att ställa upp i ett maratonlopp. Men längst bak i skallen finns tanken att jag inte skulle klara det, att jag skulle vara långsammast av alla, att jag skulle börja må illa, att jag skulle få skavsår, att jag inte skulle kunna sova natten innan och därför inte ha några krafter...ja, ni hör, ursäkt på ursäkt. Och slutledningen blir att det nog är bäst att inte ens försöka (jag kan riktigt höra min mammas röst här, "åh vad klokt av dig Gunilla, du är ju inte ung längre")
Så därför bara måste jag våga.
Jobbar på det...det mentala sitter som en jättestor betongbumling, ja, som en vägg i hela mitt medvetande.
Kanske skulle jag använda någon form av mental träning, kanske söka upp en mental coach?
Funderar på det med.
Annars är det en skön dag idag, jag är ledig och imorgon är det bara en vecka till semester :)
Ska bli härligt att släppa tankarna på Friskis.
Är lite trött på allting.
Att bli utskälld för att vi inte har de pass en viss tant vill gå på, att det är ändringar i schemat, att det är för varmt, för kallt, vi stänger för tidigt, vi öppnar för sent, det är för dyrt, det är fel uppdelning av träningsformer....grrrrrrrrrrrrrrr, neverending story!
När jag och Tussen har våra balkongstunder, sitter jag och läser Min kamp del 2 av Karl Ove Knausgård. Fruktansvärt bra, enkel, ärlig, brutal, vacker. Stort författarskap.
Vill skriva. Men vad?
Karl Ove, du kan skriva, du.
Jahapp. Nu tog fantasin slut för nu.
Snart dags för hundpromenad igen. Kanske hinner läsa lite till först.
Det åskade så huset nästan hoppade, måste ha varit alldeles i närheten. Smilla verkade inte bli rädd, skönt, hon är inte alls speciellt ljudkänslig, den lilla sötnosen.
Vi gick ut precis när det var över, i Lill-Janskogen såg det ut såhär:
 |
| Hagel! |
Annars funderar jag mycket över vad jag vill göra i fortsättningen av mitt liv, och varför jag är så rädd att misslyckas att jag knappt törs försöka med vissa saker.
Därför vore det ju ett enormt steg att ställa upp i ett maratonlopp. Men längst bak i skallen finns tanken att jag inte skulle klara det, att jag skulle vara långsammast av alla, att jag skulle börja må illa, att jag skulle få skavsår, att jag inte skulle kunna sova natten innan och därför inte ha några krafter...ja, ni hör, ursäkt på ursäkt. Och slutledningen blir att det nog är bäst att inte ens försöka (jag kan riktigt höra min mammas röst här, "åh vad klokt av dig Gunilla, du är ju inte ung längre")
Så därför bara måste jag våga.
Jobbar på det...det mentala sitter som en jättestor betongbumling, ja, som en vägg i hela mitt medvetande.
Kanske skulle jag använda någon form av mental träning, kanske söka upp en mental coach?
Funderar på det med.
Annars är det en skön dag idag, jag är ledig och imorgon är det bara en vecka till semester :)
Ska bli härligt att släppa tankarna på Friskis.
Är lite trött på allting.
Att bli utskälld för att vi inte har de pass en viss tant vill gå på, att det är ändringar i schemat, att det är för varmt, för kallt, vi stänger för tidigt, vi öppnar för sent, det är för dyrt, det är fel uppdelning av träningsformer....grrrrrrrrrrrrrrr, neverending story!
När jag och Tussen har våra balkongstunder, sitter jag och läser Min kamp del 2 av Karl Ove Knausgård. Fruktansvärt bra, enkel, ärlig, brutal, vacker. Stort författarskap.
Vill skriva. Men vad?
Karl Ove, du kan skriva, du.
Jahapp. Nu tog fantasin slut för nu.
Snart dags för hundpromenad igen. Kanske hinner läsa lite till först.
Kommentarer
Skicka en kommentar