Sorg

På en av sina favoritplatser

Den 25 juli 1999 hittade jag en liten mager kattflicka som gick och skrek nere vid Brunnsviken.

Hon fick följa med mig hem. Vår käre katt Gunnar hade blivit överkörd i Köpenhamn och jag längtade efter att åter ha en sån där liten personlig varelse, som en katt ju är, i mitt hem.

Lisa, som hon fick heta, växte upp till en bestämd liten dam som satte sig i respekt hos alla som mötte henne.

Trisse sover på balkongen

Hon följde mig i livet, flyttade med mig, blev en liten tjock tunna som var helt matfixerad, hittekatt som hon var. Vi skaffade en kattkompis vid namn Trisse till henne, som tyvärr dog hösten 2010. Tack vare honom fick hon annan sysselsättning i livet än att sitta och vänta på nästa måltid. De var med mig i Värmland, Lisa följde mig när jag plockade svamp, hon stod vid stranden och mjauade när jag simmade för långt ut, enligt hennes tycke iallafall :) Hon sov hos mig varenda natt och låg på samma ställe när vi vaknade på morgonen. Hon spann som en liten motor.

Igår hämtade vi henne hos mormor, där hon varit i en månad.
Den 25 juli i år, på dagen 13 år efter att hon kom till mig, blev hon plötsligt dålig, slutade äta, orkade ingenting, kunde knappt gå. Bara sådär, från ingenstans, blev hon ett litet, litet kattspöke, en skugga av sitt forna jag.

Idag fick hon somna in, hennes njurar hade slutat fungera och hon orkade inte längre.

Det känns så tomt efter henne. Min vän genom så många av livets allra svåraste skeden.

Att gå ut från det lilla rummet hos veterinären och lämna den lilla varma kroppen därinne kändes fruktansvärt hemskt.

Jacob kom hem från sin resa och blev alldeles jätteledsen att han inte kunnat säga hejdå till henne. Lisa har funnits i hans liv sen han var liten.

Vi sörjer och saknar dig oerhört, lilla Lisa. Vila i frid och var en fin kattängel. Hoppas du hittar Trisse bland alla små kattänglar därute.