Fortsätt till huvudinnehåll

Vill ha semester

https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFaf37T8Tz9mIGvfUkgR0Yv9zhiVKPO7MfxqajNx69IjZQM9I8363rAeSsV0X0uSb06ZrcbNJiLDUNMXl5RZXJiD4qACos78AZKsL6d7OBjwwBHawEVbdBp_yJxK1VbxR0jym-fdhvU7U/s1600/semester_133463963.jpg
Snart, snart...


Jag är så t-r-ö-t-t.
Vill ha semester N-U.
Nåja, på lördag eftermiddag är det dags.
Just nu känner jag mig trött på mitt jobb. Det är mycket folk som kommer, vissa tider iallafall, och de senaste dagarna har jag blivit utskälld varje dag. Det är allt från att de pass vi har är värdelösa, den personen kan/vill inte träna de pass som erbjuds, nån anläggning har stängt en vecka och då borde man få pengarna tillbaka, man missar sin bokade plats för att man trodde att alla köade för att hämta ut biljett fastän några bara stod och väntade, det är ändringar i schemat och det är fruktansvärt....ja, det finns oändligt med anledningar till att man vill skälla ut någon, tydligen.
Jag blir så trött på detta! Varför tycker man att det är en rättighet att skälla ut en person man aldrig har sett tidigare? Varför är man inte beredd att ta något som helst ansvar själv? Plötsligt är vi inte alls "vi", som i en ideell förening som F&S ju är, utan allt handlar bara om att "jag" ska få som jag vill, JAG ska gå på det och det passet och då ska vi se till att det passet finns hela sommaren. Att ledarna gör detta ideellt på sin fritid finns inget som helst intresse av att veta.
Jag kanske inte får skriva detta eftersom jag är anställd av föreningen och ska hålla mig tyst och lojal. Men jag skriver bara utifrån Gunilla som människa och hur trött detta gör mig.

Släpp släpp släpp. Så, nu har jag fått avreagera mig lite ;-)

Med Smilla sker stora framsteg.
I morse kom hon in och sa godmorgon när mobillarmet ringde, det var första gången :)

Nu ska jag läsa lite i Min Kamp 2. Karl Ove is the shit.

http://s.cdon.com/media-dynamic/images/product/book/book/image2/min_kamp_2_excess-knausgard_karl_ove-16989278-frnt.jpg
Läsupplevelse

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...