Dogs, cats, opera and gym - welcome to my world

Oj, det är vår i luften! Nästan all snö är borta och det är flera plusgrader. Så himla härligt! Stockholmsbarnen får sportlov idag och jag har ledig helg och ledig fredag. Firade detta med att gå på Yoga Energy för min favoritledare Pia. Förra gången jag var på hennes pass fick jag ryggskott, så jag var försiktig idag. Var även igår kväll på ett Yoga Energypass på F&S City. Också väldans bra, fastän jag fick en gubbe (ok han var väl i  min ålder, men ja, gubbe) bredvid mig som gjorde det svårt att hålla fokus. Först hade han skor på sig, sen tappade han sin vattenflaska, sen skulle han flytta på sin matta och greja med sin väska som han måste ha bredvid sig och sen kunde han knappt stå i en enda position och skulle då demonstrativt hålla på att torka av sina fötter, som om det var för att han gled omkring som han inte kunde stå i Triangeln typ. Och sen på slutet i Savasana, aka vilan, somnade han och låg kvar med ett fånigt leende på lapparna när vi andra var klara. Han var he...

Veckorna släpar sig fram. Inget händer i princip, utom de där små detaljerna som känns jättestora när de händer, men en timme senare är de borta. Typ en dumskalle ringer till medlemsservice och är arg för något jättedumt. Man blir själv arg och sen är det borta. Vilket ju är bra men konstigt ändå hur snabbt man skakar av sig saker. Jag ser om jag minns något överhuvudtaget genom bilderna. Hoppsan jag har visst inte tagit några bilder. Jo kanske några, typ två. Eller ett par till då, ok! det var otroligt fantastiskt väder tydligen, inte ens det minns jag tydligt det här ser ju härligt ut en nöjd hund i snön dessa vackra små individer gillar soffkuddarna.tyvärr. Sonen drar till Los Angeles i april och jag dör av avundsjuka. Igår kom han dessutom hem med en hög jättefina nya kläder, och jag blev inspirerad och dammsög typ hela nätet efter en Adidas-jacka jag sett för några månader sen, men den finns tydligen inte längre. Den såg ut lite såhär: Fast inte riktigt....

denna tjej rymde igår som tur var kom hon tillbaka En hare i en buske och hunden var puts väck. Släppte kopplet för en sekund för att vi skulle leka med snöbollar. Hur mycket hinner man inte tänka under de där 10-15 minuterna det dröjde tills hon var tillbaka, glatt skällandes för att anmäla sin ankomst.....och jag som tyckte hon var så otroligt duktig på morgonpromenaden, hon sprang lös en bit och fick lite fart. Jag ropade "Vänta, Smilla" och såg henne springa runt ett hörn. När jag kom runt hörnet, stod hon och väntade där. Men det funkade ju inte när det fanns en hare med i bilden. Tack att du kom tillbaka, hund-knäppis! Först var jag på yoga. Måste ha dragit eller vridit eller böjt för mycket, jag vet att jag är överrörlig och inte känner mina "stopp", men plötsligt kunde jag knappt resa mig upp. Det kändes som kroppen var delad på mitten. Efteråt fick jag denna lapp av Pia som ledde passet: Det var ju lite komiskt eftersom jag kände mig som e...

2 februari och vintern är kompakt runt omkring mig. Snö, snö, snö....hur kan det snöa så mycket? Det känns som om jag lever i en vit jättestor kokong. Har köpt nya löparskor, men de får bo i sin kartong ett tag till. Det är för mycket snö för att sätta igång med något vettigt springande. Hatar att hela tiden vara blöt om fötterna. skorna. här ligger de och väntar på bättre tider. Jag har börjat titta på True Detective. Aldrig någonsin trodde jag att jag skulle tycka Matthew McConnoughey var en bra skådis. Men nu tycker jag det. Inte bara bra, han är helt jäkla asgrym. Oj vad konstigt att jag tycker det. det finns ett liv efter homeland! Igår var Jacob och jag och åt middag på Döden i grytan på Norrtullsgatan. Tog inte en massa bilder, som min lilla dotter alltid gör, men det var mysigt och gott - förrätten, Carpaccio Classico var jättejättegod och mitt vin var också jättejättegott. Sen tog jag pasta med valnötter och parmesan och vad det nu var - när det kom in så var det någ...

Har haft ont i något om jag klassificerar som njurar. Det känns inte så bra. Imorse hade jag mest ont i halsen, så jag tror att det är en konstig förkylning eller liten influensa-släng som smyger runt i kroppen. Innan jag lade mig igår, tog jag en kopp kanelte med honung, gjorde lite yoga-asanas, smörjde in det som jag tror är njurarna med Linnex (=ett slags liniment-stift som man blir varm av) och lade mig på "spikmattan", som jag i sin tur hade lagt i sängen, så jag somnade på den. Vips hade jag även en hund (modell STOR) samt två katter, varav en vild, i sängen. Men idag känns det bättre. Njurarna känns bättre iallafall, huvudet och halsen känns lite insnöade. Vad kul att jag skriver ett gnällinlägg om sjukdom! Eller inte! Tantvarning! Förresten, läste detta nånstans. Lite intressant, och kan ju faktiskt förklara en del:  Omge dig med bra människor. Jag hörde ett citat i går om att ditt mående är tvärsnittet av de fem människorna du umgås allra närmast med. Du kommer...

såhär trött är hunden när vi kommer hem från jobbet Hunden och jag har just avslutat tredje veckan som heltidsarbetande medlemsservice-personer, eller vad man säger om en medlemsservice-hund. Nu är det fredag, vintern har gjort storstilad comeback med snö i mängd, och minusgraderna blir fler. Eller hur säger man? Det blir kallare och kallare kanske låter tydligare. Eftersom vår tillvaro består av att gå upp kl 6 och skutta till jobbet och sen komma hem, äta, skutta ut en stund och sen sova, blir det inte mycket att blogga om. Inte tycks jag ta några bilder heller. Måste kolla, har jag verkligen inte fotat nånting?! Jo, några bilder hittade jag visst: smörgåstårta hos min mor som fyllde år i lördags. mums mums. vet att jag borde ta ner stjärnan men den är ju så fin och ger så vackert gult mjukt ljus tussen har gömt sig bakom gardinen och spanar på det intet ont anandes offret roland Blev lite inspirerad av min dotter som bloggade om vad hon läste, och tänkte kansk...

Det är fredag kväll. Jag sitter i soffan, har ätit hoummus och ugnsbakad klyftpotatis och druckit ett glas rött vin. Jag har avslutat mitt livs första normal-arbets-tid-vecka, dvs typ 8-17 eller 9:30-18, eller 7:45-17:15, varje dag. Inget kvällsjobb, ingen prestationsångest. Wow. Jag känner mig helt nöjd och harmonisk. Jag har Smilla med mig, hon ligger inne på vårt lilla medlemsservice-kontor, vi joggar fram och tillbaka...aldrig någonsin kunde jag väl ana att detta liv gav mig mer tillfredställelse än att sjunga Isolde i Stuttgart, eller Elektra på Stockholmsoperan. Idag, den 16 januari, har Smilla bott hos oss i exakt 3 år. Utan henne hade livet varit mycket annorlunda. Hur vet jag inte och kommer alltid få veta. Men oj, vad hon har förändrat mitt liv! Har inte tagit många bilder på sistone...vintern kom tillbaka, sen blev det varmt, sen blev det kallt och sen blev det så otroligt halt. Men jag har broddar som den präktiga tant jag är. tuss-älsklingen the return of...