Provsjöng idag. Min agentur ordnade audition för inbjudna operachefer i Radiohuset. Jag har känt mig väldigt osäker på om jag skulle göra det här, har inte riktigt kunnat koncentrera mig på något annat än vad som ska hända med Jacob efter den där misshandels-skiten. Men så häromdagen så sjöng jag en truddelutt och kände att det satt som en smäck. Så jag körde. Det kände faktiskt som jag kunde ta min plats, ha kul och uppfylla de mål jag hade satt för mig själv. Och de som lyssnade var glada och trevliga, de skrattade t.o.m eftersom jag sjöng det ena extremare än det andra. Efteråt kom en snubbe fram och berämde min, i hans tycke, perfekta tyska. Det hade jag inte ens tänkt på, så det var roligt! Och så gratulerade han till provsjungningen. Så jag är nöjd och i balans! Kanske allt slit jag haft med migsjälv och alla tankar om sången och kroppen och andningen ger resultat iallafall. Ja, det klart det gör, det kändes annorlunda idag. Inte alls krampaktigt. Inte alls speciellt nervöst ens