Kastas mellan sorg och glädje, gråt och skratt, förtröstan och desperation.
Det skedde en slags jordbävning inne i mig häromdagen, alldeles lagom till midsommar och semester.
Vissa insikter drabbar en som ett slag i solar plexus. Den här gjorde det, den kastade omkull min tidigare världsbild känns det som.
När jag vaknar på morgonen är jag i ett tillstånd där jag inte riktigt vet om jag drömmer eller är vaken. Känner mig också oerhört trött när jag väl släpper efter.
Jacob är hos Philip på Ljusterö och det är bara jag och katterna här hemma över helgen, vilket ger mig tillfälle att verkligen släppa efter. Och det gör jag också.
Sommaren och den tid den innebär får hjälpa mig att ta ett litet steg i taget vidare. Men det är ändå som det har tänts ett litet ljus inne mig och det ljuset strålar ut litegrann också. Och om jag har det i minnet, känns tillvaron faktiskt full av förtröstan.
Det är mina midsommartankar år 2010. Nu ska jag ge mig ut i Lill-Janskogen, jag och mina tankar.
Kommentarer
Skicka en kommentar