Fortsätt till huvudinnehåll

Maran







En tappad Maran-keps



Idag har det varit mara av olika slag.
Var och hälsade på min mamma. Det är alltid en mara. Nu har jag bestämt mig för att försöka göra upp vissa skaer med henne, ENBART för min egen skull eftersom hon inte vill ta in vad jag säger överhuvudtaget. Men det gav mig en viss självkänsla, att faktiskt säga ifrån och försöka få henne att lyssna på vad jag säger. Visserligen känns det helt bortkastat om man tänker ur hennes synvinkel, men för mig känns det bra.
Sen gick jag och tittade lite på Maran med stort M, Stockholm Maraton. När jag kom dit, var det snubbarna som beräknade springa på ca 4.30 som passerade och en del såg plågade ut men många såg rätt fräscha ut. Och det var många tjejer! Otroligt inspirerande.
Sen blev det middag med Jacob. Lax och färskpotatis med creme fraicheröra med dill, citron och dijonsenap blev det. Sebbe och Jojje kom och gjorde oss sällskap. Sebbe är min extrason ett par dagar eftersom deras lägenhet håller på att målas om.
Trots besöket hos mamma har jag känt mig oförklarligt nöjd och glad idag!
Här är lite bilder från dagen!









En neongrön stackare med kramp




Det började bli tungt för många, men det här är ju bara nån kilometer från mål vid Stadion. Heja, heja!
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mission accomplished

Tyckte den här bilden var så söt...en Welsh Corgi har blivit mamma till några ankungar :) Idag har jag varit riktigt effektiv, först träning (jobbigt!), sen städa, fixa i badrummet, tvätta och sy gardiner. Nu ska jag ordna lite middag, det blir laxbitar marinerade i vitlök, chili, citron och oyster-sauce och till detta serveras bulgur, som J numera äter, nästan vuxen som han är. Hade ett röstmeddelande från Hundstallet på mobilen, tyvärr verkar det som om min älskling Utah gärna jagar katter....men vi ska prata lite mer så får vi se. Nu är det matlagningsdax!
Skicka en kommentar
Läs mer