Fortsätt till huvudinnehåll

Maran







En tappad Maran-keps



Idag har det varit mara av olika slag.
Var och hälsade på min mamma. Det är alltid en mara. Nu har jag bestämt mig för att försöka göra upp vissa skaer med henne, ENBART för min egen skull eftersom hon inte vill ta in vad jag säger överhuvudtaget. Men det gav mig en viss självkänsla, att faktiskt säga ifrån och försöka få henne att lyssna på vad jag säger. Visserligen känns det helt bortkastat om man tänker ur hennes synvinkel, men för mig känns det bra.
Sen gick jag och tittade lite på Maran med stort M, Stockholm Maraton. När jag kom dit, var det snubbarna som beräknade springa på ca 4.30 som passerade och en del såg plågade ut men många såg rätt fräscha ut. Och det var många tjejer! Otroligt inspirerande.
Sen blev det middag med Jacob. Lax och färskpotatis med creme fraicheröra med dill, citron och dijonsenap blev det. Sebbe och Jojje kom och gjorde oss sällskap. Sebbe är min extrason ett par dagar eftersom deras lägenhet håller på att målas om.
Trots besöket hos mamma har jag känt mig oförklarligt nöjd och glad idag!
Här är lite bilder från dagen!









En neongrön stackare med kramp




Det började bli tungt för många, men det här är ju bara nån kilometer från mål vid Stadion. Heja, heja!
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mission accomplished

Tyckte den här bilden var så söt...en Welsh Corgi har blivit mamma till några ankungar :) Idag har jag varit riktigt effektiv, först träning (jobbigt!), sen städa, fixa i badrummet, tvätta och sy gardiner. Nu ska jag ordna lite middag, det blir laxbitar marinerade i vitlök, chili, citron och oyster-sauce och till detta serveras bulgur, som J numera äter, nästan vuxen som han är. Hade ett röstmeddelande från Hundstallet på mobilen, tyvärr verkar det som om min älskling Utah gärna jagar katter....men vi ska prata lite mer så får vi se. Nu är det matlagningsdax!
Skicka en kommentar
Läs mer

Gå på stan....

....är inte min favoritsysselsättning och redan idag, den 21 november, var julskyltningen i full gång. Tröttnade på att sitta och vänta på Jacob i Gallerian, gick ut och tog några bilder istället. Till slut kom han och blev det ett par vinterkängor och när jag kom hem fick jag en puss av min älskling Tussen. Innan dess åt jag lunch med Sandra, mysigt, och en massa hundprat! Ikväll blir det nog sushi tror jag. I det stora hela en lugn skön måndag!
Skicka en kommentar
Läs mer