Maran

En tappad Maran-keps

Idag har det varit mara av olika slag.
Var och hälsade på min mamma. Det är alltid en mara. Nu har jag bestämt mig för att försöka göra upp vissa skaer med henne, ENBART för min egen skull eftersom hon inte vill ta in vad jag säger överhuvudtaget. Men det gav mig en viss självkänsla, att faktiskt säga ifrån och försöka få henne att lyssna på vad jag säger. Visserligen känns det helt bortkastat om man tänker ur hennes synvinkel, men för mig känns det bra.
Sen gick jag och tittade lite på Maran med stort M, Stockholm Maraton. När jag kom dit, var det snubbarna som beräknade springa på ca 4.30 som passerade och en del såg plågade ut men många såg rätt fräscha ut. Och det var många tjejer! Otroligt inspirerande.
Sen blev det middag med Jacob. Lax och färskpotatis med creme fraicheröra med dill, citron och dijonsenap blev det. Sebbe och Jojje kom och gjorde oss sällskap. Sebbe är min extrason ett par dagar eftersom deras lägenhet håller på att målas om.
Trots besöket hos mamma har jag känt mig oförklarligt nöjd och glad idag!
Här är lite bilder från dagen!

En neongrön stackare med kramp




Det började bli tungt för många, men det här är ju bara nån kilometer från mål vid Stadion. Heja, heja!