Fortsätt till huvudinnehåll

Katternas räddare in action!

Denna lapp är en helt annan än den jag hittade


Nu tyckte jag ju att det här var så pass kul att jag skriver lite igen... :)

Satt och läste lite gamla inlägg - riktigt roligt att ha dem att gå tillbaka till och tänka att "jaha, inte så tokigt skrivet ändå" eller " aha, var det då?" eller nåt.

För en tid sedan tog jag buss 3 från jobbet, vi tjejer på F&S KI skulle ut och umgås en kväll. (för övrigt en jättemysig kväll!)
Vid busshållplatsen satt en lapp om en bortsprungen katt som hette Mimmi tror jag och en bild på Mimmi också. Hon hade försvunnit i början av augusti. Kom på att jag sett en lapp på Ica hos mig, Ica Roslagstull, på en upphittad liten honkatt, upphittad i Hagaparken i början av augusti och en bild av en katt som precis såg ut som den bortsprungna vid buss 3. Alltså skriver jag upp respektive telefonnummer och ringer dom som har tappat bort sin katt.
Jag vet inte hur jag själv skulle ha reagerat, men hon som svarade lät inte alls speciellt glad utan bad bara om upphittarens telefonnummer. Jag lekte detektiv och frågade lite om när Mimmi sprang bort och så, och allt stämde. Hon som svarade sa bara "jaha, vi får väl se då" och typ "tack ändå, det var ju snällt att du brydde dig". Och sen hörde jag inget mer om det. Lappen på Ica sitter kvar. Kanske var det inte samma katt, men skulle två likadana honkatter ha försvunnit samtidigt på ungefär samma ställe...?
Kanske var det så, men jag kände mig så säker på att det var rätt katt. Och att jag var värsta katträddaren.
Får väl aldrig veta hur det gick. Hade varit kul annars. Minns när vår katt Gunnar smet ut i Köpenhamn och blev överkörd. Fastän jag visste att han var död, letade jag efter honom.
Jaha, det här var apropå ingenting, men jag tittar på den där lappen varje gång jag går in på Ica och undrar om den sitter kvar för att ingen tagit ner den eller för att ingen har hört av sig om just den katten.
Hoppas den har det bra iallafall, vare sig den är Mimmi eller ej.
Och att isåfall den där Mimmi har det bra också.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer