Har inte tagit en ton på flera månader.
Idag kände jag mig stark och glad och ville plötsligt sjunga igen. Och det var helt underbart.
Detta att sjunga är förknippat med så mycket att jag inte kan förklara vad det gör med mig. Periodvis har det varit det enda som har fått mig att leva vidare, därför är det en väldigt kluven känsla att upptäcka att jag inte har samma "överlevnads-sångbehov" längre.
Jag överlever ju ändå.
Men när sånglusten kommer, finns det knappt något som ger mig samma rus i själen, samma upplevelse av att vara en del av något mycket större, att jag har trådar som förbinder mig med något man inte kan sätta ord på.
Flummigt, jag vet, men verkligt.
Och det gör mig just nu, idag, så lycklig.
Kommentarer
Skicka en kommentar