Fortsätt till huvudinnehåll

Förunderligt och märkligt




Något förunderligt hände idag.

Jag hade ett litet rep för den där hemmakonserten som vi planerar att göra i maj. Vi sågs kl 10, jag hade inte öppnat munnen innan jag kom dit, än mindre sjungit. Vi börjar med Griegs "Med en Primula Veris", och jag märker - hör och häpna! - att om jag tar det lilla lugna och inte drar på som om det gällde livet, så samarbetar rösten alldeles utmärkt, trots snor och hosta. Jag fortsatte så hela tiden, och när vi kom fram till "Svarta Rosor" satt rösten som en smäck utan ansträngning.
Det låter väl inte klokt med tanke på att jag har sjungit professionellt i bortåt 25 år, men detta har aldrig hänt mig tididgare. Eller rättare sagt, jag har aldrig betett mig så. Jag har alltid betett mig som om allting gällde liv eller död, alltid.
Jag hörde ett litet klipp på YouTube, där Kirsten Flagstad talar om sin sångteknik, och hon poängterar just detta att hålla sig lugn, stay cool.
Ja, hörrni, ett litet mirakel inträffade faktiskt tisdagen den 12 april. I mitt liv var det t.o.m ett ganska stort mirakel att upptäcka att ett så otroligt invant beteende har förändrats.
Det finns hopp om livet.
Hör Kirstens råd till unga sångare HÄR

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mission accomplished

Tyckte den här bilden var så söt...en Welsh Corgi har blivit mamma till några ankungar :) Idag har jag varit riktigt effektiv, först träning (jobbigt!), sen städa, fixa i badrummet, tvätta och sy gardiner. Nu ska jag ordna lite middag, det blir laxbitar marinerade i vitlök, chili, citron och oyster-sauce och till detta serveras bulgur, som J numera äter, nästan vuxen som han är. Hade ett röstmeddelande från Hundstallet på mobilen, tyvärr verkar det som om min älskling Utah gärna jagar katter....men vi ska prata lite mer så får vi se. Nu är det matlagningsdax!
Skicka en kommentar
Läs mer