Något förunderligt hände idag.
Jag hade ett litet rep för den där hemmakonserten som vi planerar att göra i maj. Vi sågs kl 10, jag hade inte öppnat munnen innan jag kom dit, än mindre sjungit. Vi börjar med Griegs "Med en Primula Veris", och jag märker - hör och häpna! - att om jag tar det lilla lugna och inte drar på som om det gällde livet, så samarbetar rösten alldeles utmärkt, trots snor och hosta. Jag fortsatte så hela tiden, och när vi kom fram till "Svarta Rosor" satt rösten som en smäck utan ansträngning.
Det låter väl inte klokt med tanke på att jag har sjungit professionellt i bortåt 25 år, men detta har aldrig hänt mig tididgare. Eller rättare sagt, jag har aldrig betett mig så. Jag har alltid betett mig som om allting gällde liv eller död, alltid.
Jag hörde ett litet klipp på YouTube, där Kirsten Flagstad talar om sin sångteknik, och hon poängterar just detta att hålla sig lugn, stay cool.
Ja, hörrni, ett litet mirakel inträffade faktiskt tisdagen den 12 april. I mitt liv var det t.o.m ett ganska stort mirakel att upptäcka att ett så otroligt invant beteende har förändrats.
Det finns hopp om livet.
Hör Kirstens råd till unga sångare HÄR
Kommentarer
Skicka en kommentar