Promenerade till Koppartälten med Karin. Vi kom att prata om alla möjliga svåra saker som vi båda har gått igenom. Jag inser verkligen att jag måste börja våga saker, om än små, små saker i taget. Jag måste verkligen, om jag inte ska svika mig själv resten av livet.
Så imorgon ska jag börja med de där små stegen. Jag vet precis vad det är jag måste göra, ändå känns det som jag ska dö bara jag tänker på det.
Men jag kommer ju inte dö.
Bara ta lite kontroll över mitt liv.
Ute regnar det och är dimmigt och grått. Jag har möblerat om i mitt rum igen, för vilken gång i ordningen?
Nu ska jag bara våga möblera om lite i mitt liv också.
Jag kommer inte att dö, jag kommer inte att dö.....
Kommentarer
Skicka en kommentar