Fortsätt till huvudinnehåll

Prat i Koppartälten


Promenerade till Koppartälten med Karin. Vi kom att prata om alla möjliga svåra saker som vi båda har gått igenom. Jag inser verkligen att jag måste börja våga saker, om än små, små saker i taget. Jag måste verkligen, om jag inte ska svika mig själv resten av livet.
Så imorgon ska jag börja med de där små stegen. Jag vet precis vad det är jag måste göra, ändå känns det som jag ska dö bara jag tänker på det.
Men jag kommer ju inte dö.
Bara ta lite kontroll över mitt liv.
Ute regnar det och är dimmigt och grått. Jag har möblerat om i mitt rum igen, för vilken gång i ordningen?
Nu ska jag bara våga möblera om lite i mitt liv också.
Jag kommer inte att dö, jag kommer inte att dö.....

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Zombie Friday

Headache, runny nose and feeling like a zombie. The last week hasn´t been too much fun, not only because of zombie mood. todays´mood Almost fell asleep standing up  :( I normally only drink coffee in the morning, but today was an exception... This little guy doesn´t know what  being a zombie feels like. He celebrated his 8th birthday yesterday! Nice thing though: I´ve been jogging with the dogs this week, which is kind of my own therapy against depression. Knee feels (almost) fine, and I feel soooo much better after doing it. Best therapy in the world, dogs and physical movement 💗💗 Right now, I´m relaxing in the sofa, listening to french pop music from the 1960s´. Roland loves Gilbert Becaud  😼 Jeanne 💘 Have a lovely friday!
Skicka en kommentar
Läs mer