Fortsätt till huvudinnehåll

Näst sista dagen på året

...och man kanske ska ta och summera 2011, som snart är till ända? Eller inte. Eller kanske bara fundera lite över det som hände -
ja, vad hände?

Jag fick fast anställning på Friskis, det är nog det jag minns tydligast.

Tjohoo, en anställning!

Jag började springa, springa och springa lite till. Målet är att ta mig igenom Stockholm Maraton i juni 2012. Jacob gör mig sällskap!

En del nya träningskläder blev det!

I februari var Elin och jag i Barcelona, underbar stad som jag gärna återvänder till. Vårt hotell var typ den häftigaste byggnad jag satt min fot i. Jag dog coolhetsdöden ganska många gånger under denna vecka i Cataloniens huvudstad.

Brunch på Dostrece, en av många underbara saker i Barcelona


I maj började jag jobba på F&S Hornstull, toppen :-)

I juni åkte jag till Paris en sväng och hälsade på samt andades lite storstad. Passade på att jogga längs Canal Saint-Martin på morgonen och köpa färsk baguette på hemvägen. Vardagslyx!

På semestern var jag ensam i Värmland med katterna, efter de inledande par dagarna med Li.
J och A kom och hämtade hem mig sen, men det var nåt häftigt det där med ensamheten och tystnaden.
Nöjd katt på semester

Mitt i högsommaren fyllde jag 50 år, vi hade fest på gården, och herregud, det känns redan längesen!
Det var en underbar sommarkväll och ett 25-tal fina vänner hade letat sig hit, trots semestertider :-)
Hurra, jag fyller år

I oktober fyllde min allra finaste J 18 år, alltså har jag nu två vuxna barn. Vi åt middag på Tranan den kvällen och hade en toppenkväll. Min son är nämligen den finaste sonen i universum :-)
Älskling

I november började jag i hypnos, samt passade på att hälsa på i Paris en gång till. Lilla plutt-Elin hade brutit benet, och vi rörde oss ganska långsamt runt om i den stora staden ;-)

Än en gång i Paris, städernas stad

Men det allra, allra största har inte riktigt hänt ännu - jag ska bli hundägare till Smilla, som jag har adopterat från Rumänien. Hon kommer i januari, och detta kommer förändra mitt liv, det vet jag.
Min prinsessa

Och alldeles här på slutet av året, har J och jag kommit igång med gymmandet som två små galningar. Jag älskar gymmet. Det är som ett smörgåsbord, bara att gå in och ta för sig och köra järnet.
Jag låter som en tönt, men så är det!

Till slut kan jag bara sammanfatta 2011 som ett år av ganska stora förändringar.
Vid 50 års ålder fick jag mitt livs första fasta anställning.
I slutet av november blev det klart att Smilla blir min hund och snart flyttar hit.
Jag kämpar på med att klara mitt liv bättre och bättre, och att förändra dumt gammalt inlärt skit-beteende.
Jag sjunger när jag vill sjunga, och då gör jag det bara :-)

Hur var ditt 2011?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...
Skicka en kommentar
Läs mer

Positiv till överdrift?

När jag läser igenom vad jag skrivit på senaste tiden, tänker jag att ni kanske spyr på nån som är så positiv. Det känns som om jag bara skriver att jag mår jättebra och att allt är roligt och att vädret är underbart och att min mat är god och mina katter söta och min son är fantastisk. Med andra ord helt olidligt. Men....ja, det är ju så det känns nu. På ett ungefär. Vet inte hur jag ska skriva annars. Jag mår jättebra, så är det bara. Jag tror inte jag hade orkat blogga när jag mådde skit, vilket jag gjort under en ganska lång period. Så ni som eventuellt läser detta, ni får ta att jag är glad och mår bra. Men jag lovar att skriva när jag inte mår bra också. Ja, t.ex har jag mastodont-mens just nu. Men efter intensivpasset så kändes t.o.m mensen helt ok. Så var det med det. Jag lovar att skriva när allt känns såhär också!
6 kommentarer
Läs mer

Och så var det drömdags igen...

Varje gång något händer i mitt liv som berör mig på djupet, så drömmer jag otroligt mycket. Det känns väldigt tydligt att det är bearbetande drömmar, och att saker kommer upp till ytan som jag inte visste att jag visste. Inatt drömde jag (något förenklat) följande: Jag och en person jag nyligen har träffat är på en plats som är ett slags blandning av gym och hotell. Vad vi hela tiden vet, är att vi ska vara med på nån sorts filminspelning där vi ska hoppa ner i en pool och bli skjutna.Det är bara det att en av oss, vi vet inte vem, dör på riktigt. Och det är Penelope Cruz som ska skjuta oss med pistol. Den här andra personen är helt lugn och verkar i det närmaste oberörd av vad som ska ske, han har bestämt sig och inget spelar nån roll. Jag däremot blir mer och mer förtvivlad, för jag vill inte dö. Vi hoppar i poolen och väntar på skottet, och jag klamrar mig fast vid min vän och gråter och skriker att jag aldrig mer kommer att få träffa mina barn. Han är fortfarande lika lugn, och Pen...
3 kommentarer
Läs mer