Fortsätt till huvudinnehåll

Kväll

                                      Trött hundflicka efter promenad
                                      Min sötnos bland sina kära pinnar i den kära hundgården
                                         Zzzzzzzzzzzzzz

Äntligen överfördes bilderna jag tog förut.
Vi har ätit sushi, det var längesen.
Tittade lite på ett engelskt program om matmissbruk, en kille gjorde upp med sina ätstörningar och kom fram till att de direkt hade ett samband med att hans pappa lämnade familjen, när killen var liten.
Det berörde mig otroligt starkt, det där att maten betyder något helt annat. Det är så mycket jag skulle vilja ösa ur mig och rikta till min mamma, som även nu, vid 88 års ålder, är en vandrande ätstörning hela hon. Det som gör mig mest ledsen och arg, är den totala bristen på ansvar. Aldrig någonsin har något varit hennes fel. Hon har alltid bara gjort vad någon annan har sagt. Och det måste man ju, i hennes värld, eftersom hon är sån fin och frikyrklig människa. Jag skulle äta allt som hon inte ville äta, eftersom hon skulle bli tjock annars. Men nån måste äta allt, nån i hennes närhet, så hon bara kunde gotta sig i att se allt onyttigt och sen veta att hon inte blev fet av det.
Men jag blev.
Fyra år gammal. Jag blev hennes soptunna, både utvändigt och invändigt. Och så gick vi till doktorn. Det var ju inte normalt att ha ett så tjockt barn. Och se bara så smal mamman var, det var ju som om det inte fanns något släktskap alls.
Jag hoppas att jag har kommit bort från ätstörningen, eller vad jag ska kalla det. Jag vågar mer och mer inse att jag har rätt att äta bra mat, inte bara det billigaste eller nån smörja bara. Jag är värd att ta hand om min kropp och mig själv, så att jag kan må så bra som möjligt och leva ett så bra liv som möjligt.
Även om jag önskar att min mamma inte vore del av det livet.
Sorgligt kanske, jag vet inte. Men jag kan inte se det på annat sätt. Kanske av ren självbevarelsedrift.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...

Åka tunnelbana

Igår på tunnelbanan på väg hem efter en repetition i Högalidskyrkan: Ett gäng otroligt präktiga medelålders lite fina par kommer in. De sätter sig bredvid mig och på sätet närmast. De är högljudda och pratar vitt och brett om sina upplevelser den kvällen, de har nämligen varit på Operan och sett Läderlappen. "Vad tyckte du?" "Jo, det är ju lättsamt och roligt, och Janne Malmsjö är ju så underbar!" "Vi var 57 stycken från mitt jobb där ikväll!" ( Åh käre Gud så hemskt) "Men får vi höra nu då, hur var sångarna? Höll de måttet, hehe?" ( precis som ni era puckon kan bedöma det tänker jag) "Ja, jag är väldigt förtjust i Anders Larssons röst" (tant mittemot mig med päls och beskäftig look) "Anders Larsson? Vad gjorde han för roll?"(gubbe på andra sätet som gillade Helge Skoog mest) "Ja Helge, han är fenomenal, tänk hur han kan få igång publiken!" "Ja, det som är så svårt!" ( vad vet du om det, har du provat eller...