Lunch hos kära mormor. Eller, ja, mamma kanske jag borde skriva. Men det känns som om hon kommer en generation längre bort om jag kallar henne mormor, och det känns bra. Sorgligt men sant.
Smilla och jag drog till hundgården sen, både hon och jag behövde få ur massa energi. Hon sprang runt som en galen och försökte få igång en femårig Rhodesian Ridgeback vid namn Teo. Smilla har så otroligt mycket energi :-) Det är underbart att se henne fara runt som en virvelvind!
Sen åt Jacob, jag och Arne lite räkor och löjrom. Avrundade med kaffe och mandelägg från Anton Berg. Och så kvällspromenad, och nu....zzzzzzzz. God påsknatt, alla påskharar och andra!
Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...
Kommentarer
Skicka en kommentar