Lunch hos kära mormor. Eller, ja, mamma kanske jag borde skriva. Men det känns som om hon kommer en generation längre bort om jag kallar henne mormor, och det känns bra. Sorgligt men sant.
Smilla och jag drog till hundgården sen, både hon och jag behövde få ur massa energi. Hon sprang runt som en galen och försökte få igång en femårig Rhodesian Ridgeback vid namn Teo. Smilla har så otroligt mycket energi :-) Det är underbart att se henne fara runt som en virvelvind!
Sen åt Jacob, jag och Arne lite räkor och löjrom. Avrundade med kaffe och mandelägg från Anton Berg. Och så kvällspromenad, och nu....zzzzzzzz. God påsknatt, alla påskharar och andra!
Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Kommentarer
Skicka en kommentar