Fortsätt till huvudinnehåll

Äntligen lite Nice-bloggning

Vet inte vad det var med telefonen i Nice, men den ville helt enkelt inte vara med verkade det som. Nu har den vaknat, eller den vaknade så fort vi kom till Paris, men bilderna ville inte ladda upp sig. Men nu! Här kommer lite intryck!

Jag var lite långt bort, men ville ta en bild på den söta skylten "Kiss and fly". På franska bara "Dépose minute", helt torrt.

Kände mig lite extra välkommen när jag såg denna skylt :-)

Omelett med frites vid Promenade des Anglais

....med Elin!!
Vi bodde på ett litet mysigt hotell, Villa Rivoli, en gammal privatvilla om hörnet från fantastiska lyxhotellet Le Negresco. Såhär ser det ut:

Och här är vårt söta hotell!




Och själva loppet då?
Jag var inte snabb, men det gick jättebra! Ok, 42 km är långt, men så jäkla långt var det ju inte. Två blåsor på tårna och lite stel i benen, annars kändes det bara bra! Stolt är jag att jag är så uthållig :-)
För övrigt var det ganska tråkigt att springa mellan Nice och Cannes. Rakt, platt och ganska fult och dåligt med folk ute pga lite regnigt väder och att ingen bodde mellan hålorna vi sprang förbi.
Men jag gjorde det, jag har sprungit ett maraton!
Käck värre kl 7:45 på morgonen

Snart är det dags

Min egen privata hejaklack!
På kvällen låg jag i sängen med mössa på mig och var hungrig hela tiden. Elin hade laddat ner "Summer Stock" med favoriterna Gene & Judy. Bästa möjliga slutet på den dagen!



Dagen därpå var vädret helt fantastiskt, och vi drog till stranden! Vi bodde ju bara ett par hundra meter från Medelhavet, och när man ser färgen, är det lätt att förstå varför det heter Cote d´Azur. Helt, helt underbart!








Och på kvällen: middag i gamla delen av staden, på Gesù. Aaaaaaaaa, vilken god mat! Och bra priser! Och gullig personal!
Och mysigt att gå omkring där i lugnt tempo på stela post-maraton-ben. Men jag kunde gå iallafall!


En kyrka till Jacobs ära minsann!



Palmer - aldrig fel!
Som en operakuliss


Och nästa morgon åkte vi till Paris. Mer om det följer!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer