Fortsätt till huvudinnehåll

Träning och pyssel

Igår var det jobblördag.


Sista gången för terminen för familjejympan. Tidigt att sluta sista lördagen i november, men skönt att få en något lägre ljudnivå...det låter skapligt mycket när det kommer en sisådär 50 barn med sina familjer.

När förmiddagspassen var över, kunde jag gå till gymmet och köra lite.
När jag väl kommer dit, så är det så roligt att jag liksom knappt kan ge mig. Jag vill prova allting. Den här gången tänkte jag prova brutalbänken.
För er som inte är så väldigt hemma i gymvärlden, kan jag berätta att det är sån här:

http://www.gymleco.se/Produkter/Produktbilder/174_middle.png
Ser väl mysig ut


Sen klättrar man upp, sätter fast benen däruppe, hänger uppochner och lyfter sen överkroppen. Väldigt jobbigt för magen.
När jag väl hade krånglat mig upp i den där, vågade jag inte riktigt släppa taget. Tänk om jag inte kom upp igen? Eller tappade taget och ramlade rakt ner? Så jag gjorde några halva varianter och sen satt jag däruppe och tänkte lite och sen klättrade jag ner igen. Vår värd hade tydligen tittat ner och sen sagt till Sandra att jag satt om en liten apa på väggen. Hahahaha! Gunilla tar friskvård liksom :-)

https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiL6USYcf-AqjvseibVS0wbFsufNvlWoUQDD4g4-8eGi4GL1Fq27CWXB56aoK-7UbR5xcbPTzbA2aAgaOfMLxyecawJHuG3v4x8D5omGATLeN-SO-DeVj0R-JGOxl23NBnbcHiJXhZPkCRk/s1600/brio_apa_kl%C3%A4ttrande_hel_leksak_den_lekande_m%C3%A4nniskan_dlm.JPG


Nåja, jag satt inte bara och mesade, körde ett gäng chins, liggande benpress, pilatesbollgrejer, kettlebell-swings m.m. Så när jag var klar kunde jag knappt röra armarna. Toppen.
Men gymmet, I love you. Så roligt!!!
Idag har vi rensat källaren och balkongen och Jacob och Arne körde iväg med allt till en återvinningsstation. Jätteskönt. 
Min plan var att göra nån slags Thanksgiving-dinner idag, men det får bara bli ugnsstekt kyckling med potatis och sallad.Det tog för lång tid med stuffing och prylar.

Om en månad är det juldagen. Konstigt. Och om en vecka är det första advent. 
Det är mörkt ute, men snart vänder det.
Nu blir det strax hundprommis igen. Smilla, min älskling och världens finaste!

På mitt jobb har hundarna också arbetsschema!
Älsklingen
 














Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer