Fortsätt till huvudinnehåll

Träning och pyssel

Igår var det jobblördag.


Sista gången för terminen för familjejympan. Tidigt att sluta sista lördagen i november, men skönt att få en något lägre ljudnivå...det låter skapligt mycket när det kommer en sisådär 50 barn med sina familjer.

När förmiddagspassen var över, kunde jag gå till gymmet och köra lite.
När jag väl kommer dit, så är det så roligt att jag liksom knappt kan ge mig. Jag vill prova allting. Den här gången tänkte jag prova brutalbänken.
För er som inte är så väldigt hemma i gymvärlden, kan jag berätta att det är sån här:

http://www.gymleco.se/Produkter/Produktbilder/174_middle.png
Ser väl mysig ut


Sen klättrar man upp, sätter fast benen däruppe, hänger uppochner och lyfter sen överkroppen. Väldigt jobbigt för magen.
När jag väl hade krånglat mig upp i den där, vågade jag inte riktigt släppa taget. Tänk om jag inte kom upp igen? Eller tappade taget och ramlade rakt ner? Så jag gjorde några halva varianter och sen satt jag däruppe och tänkte lite och sen klättrade jag ner igen. Vår värd hade tydligen tittat ner och sen sagt till Sandra att jag satt om en liten apa på väggen. Hahahaha! Gunilla tar friskvård liksom :-)

https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiL6USYcf-AqjvseibVS0wbFsufNvlWoUQDD4g4-8eGi4GL1Fq27CWXB56aoK-7UbR5xcbPTzbA2aAgaOfMLxyecawJHuG3v4x8D5omGATLeN-SO-DeVj0R-JGOxl23NBnbcHiJXhZPkCRk/s1600/brio_apa_kl%C3%A4ttrande_hel_leksak_den_lekande_m%C3%A4nniskan_dlm.JPG


Nåja, jag satt inte bara och mesade, körde ett gäng chins, liggande benpress, pilatesbollgrejer, kettlebell-swings m.m. Så när jag var klar kunde jag knappt röra armarna. Toppen.
Men gymmet, I love you. Så roligt!!!
Idag har vi rensat källaren och balkongen och Jacob och Arne körde iväg med allt till en återvinningsstation. Jätteskönt. 
Min plan var att göra nån slags Thanksgiving-dinner idag, men det får bara bli ugnsstekt kyckling med potatis och sallad.Det tog för lång tid med stuffing och prylar.

Om en månad är det juldagen. Konstigt. Och om en vecka är det första advent. 
Det är mörkt ute, men snart vänder det.
Nu blir det strax hundprommis igen. Smilla, min älskling och världens finaste!

På mitt jobb har hundarna också arbetsschema!
Älsklingen
 














Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gå på stan....

....är inte min favoritsysselsättning och redan idag, den 21 november, var julskyltningen i full gång. Tröttnade på att sitta och vänta på Jacob i Gallerian, gick ut och tog några bilder istället. Till slut kom han och blev det ett par vinterkängor och när jag kom hem fick jag en puss av min älskling Tussen. Innan dess åt jag lunch med Sandra, mysigt, och en massa hundprat! Ikväll blir det nog sushi tror jag. I det stora hela en lugn skön måndag!

Mission accomplished

Tyckte den här bilden var så söt...en Welsh Corgi har blivit mamma till några ankungar :) Idag har jag varit riktigt effektiv, först träning (jobbigt!), sen städa, fixa i badrummet, tvätta och sy gardiner. Nu ska jag ordna lite middag, det blir laxbitar marinerade i vitlök, chili, citron och oyster-sauce och till detta serveras bulgur, som J numera äter, nästan vuxen som han är. Hade ett röstmeddelande från Hundstallet på mobilen, tyvärr verkar det som om min älskling Utah gärna jagar katter....men vi ska prata lite mer så får vi se. Nu är det matlagningsdax!

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...