Fortsätt till huvudinnehåll

030303

Idag skulle vår fina fina Trisse ha fyllt 10 år. Tyvärr somnade han in för 2,5 år sedan, saknad av oss alla, kanske allra mest av Jacob. Men sen kom Tussen in i bilden, och allt blev ganska bra.
Tjocka fina Trisse

Jag jobbar min första helg på Hagastans Friskis.

Igår gick larmet när jag kom, alltid lika uppfriskande, eller inte, och idag hade de slipat golvet och lämnat allt, och då menar jag allt, framme. Slipmaskiner, sladdar, flyttat alla möbler, yogamattor...jag har försökt få undan så mycket det bara gick, så att det ens var möjligt att ta sig in i gymmet.

Så man kan säga att jag har fått ett wake-up-call eller vad man ska kalla det, vad gäller att börja jobba här.

Det är kallt och jättehalt ute, snyft snyft...riktigt svårt att halka runt i de för övrigt sjukt bekväma skorna. Tänk vad underbart lätt det kommer bli att ta sig fram när isen äntligen är borta. Men ljuset är fantastiskt, och våren är på väg, men hallå, kom nån gång då!

Igår rymde Smilla i några minuter.
Hon fick springa lös i Lill-Janskogen och jag skuttade runt i mina sköna skor, och plötsligt ser jag hur hon liksom börjar skutta lite mer exalterat än vanligt. Och sen var hon borta, den lilla skruttan.
Jag ropade min inkallningssignal och hade blodpudding i handen, men såg inte till nån liten skrutthund. Men så kom hon, som skjuten ur en raket med tungan hängandes ur mun och verkade helt slut.

Hmm, undrar vad det var...? Rådjur, hare, räv, dinosaurie?

Eftersom jag numera är en högst sporadisk bloggare pga datatrassel, lägger jag upp några bilder från de senaste dagarna....mest djurbilder blir det!

Roland råkade somna när han stod på en kudde med huvudet in i väggen...sötnos!

Yes, nr 4 har kommit i pocket!

Tänkvärda ord från en annan bok


Smilla och jag har en ny drog, springa på isen! Helt fantastiskt, men snart går det inte längre.

Sötnosen på hundkurs i torsdags. Bäst att lyssna ordentligt vad fröken delar ut för uppgifter!


Tussen gillar att sola


Solnedgång i Vandislunden häromkvällen. Sanslöst vackert!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer