Fortsätt till huvudinnehåll

Då fortsätter vi!

Mera Paris!

Först bara en liten reflektion över hur underbart det är ute! Ååååååå! Fantastiska dagar!
Idag gick vi bort till Bergianska längs vattnet. Smilla fick springa lös och var så otroligt glad. Upp och ner i vattnet, upp i backarna, upp på berg....jag hade en väldigt trött hund sen!

Var hemma hos Barbro på Torsgatan och sjöng med Li, som har sin flygel där, hos sin mor alltså. Jätteroligt. Känns bra inför helgens övningar....återkommer om detta. Lite hemligt ännu.

solig dag vid brunnsan idag!

äta gräs...viktiga grejer!
Men nu åker vi till Paris, och vilken dag är vi framme vid? Jo, Elins födelsedag! 25 år på jorden!

duncan ordnade pocherade ägg på toast med lax till frulle!

ögonblicksbild från ögonblicket

sen gick vi ut i 10:e arrondissementet för att spana in vide grenier (=tömma vinden)

hmmmm, vart ska vi nu...?
vi drog oss upp mot rue sainte-marthe, som var en jättemysig konstnärsgata

massa små latinamerikanska ställen fanns det där

och massa prylar!

somliga tyckte inte det var så roligt

köpte denna lilla väska! som inte var second hand. och som dessutom gick sönder första gången jag använde den.
det var hög tid för lunch!

två exalterade. samt hungriga.

och så var livet lite roligare igen!

latinamerikansk öl kom på vårt bord

25-åringen! Snart kom det även tacos på bordet. eller tortillas hade vi kanske kallat det. gott var det iallafall.
idyllisk blomsteraffär

och födelsedagsblommor till elin!

paketöppning!

och mormor och morfar fick hamna i ett av dagens fynd, en ram för 50 cent.

vi åt finfina bakelser.

och drack äkta finfin champagne
med jordgubbe i såklart

i bakgrunden duncans fynd, en mac från 90-talet. blytung och eventuellt inte i toppform.

två syskon.
sen var det dags att pimpa sig lite inför födelsedagsmiddag

vi gick tillbaka till rue sainte-marthe, till ett av ställena vi spanat in tidigare

vi delade på en tapas-tallrik. allt gick åt, utom den konstiga korven, fransk inälvskorv eller nåt ditåt. jag var den enda som vågade prova, det var helt ok faktiskt!

lillebror blev gladare och gladare

och i källaren stod spännande saker. en och en halv skyltdocka till exempel!
Och sen var det bara sista dagen kvar.
elin och jag var på galeries lafayette

fin skyltning!

baksidan på den vackra kupolen

parfymparadis
vi gick upp på taket. rätt ok utsikt.

de exalterade ställde upp sig för fotografering.

ser ut som en fantastisk teater.

fina ornament.

och den fantastiska kupolen.
och pang så var vi hemma igen

hunden var där

och pulsbanden!

och där är ju jag.
Och så var allt som vanligt igen.
Trevlig helg!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gå på stan....

....är inte min favoritsysselsättning och redan idag, den 21 november, var julskyltningen i full gång. Tröttnade på att sitta och vänta på Jacob i Gallerian, gick ut och tog några bilder istället. Till slut kom han och blev det ett par vinterkängor och när jag kom hem fick jag en puss av min älskling Tussen. Innan dess åt jag lunch med Sandra, mysigt, och en massa hundprat! Ikväll blir det nog sushi tror jag. I det stora hela en lugn skön måndag!

Mission accomplished

Tyckte den här bilden var så söt...en Welsh Corgi har blivit mamma till några ankungar :) Idag har jag varit riktigt effektiv, först träning (jobbigt!), sen städa, fixa i badrummet, tvätta och sy gardiner. Nu ska jag ordna lite middag, det blir laxbitar marinerade i vitlök, chili, citron och oyster-sauce och till detta serveras bulgur, som J numera äter, nästan vuxen som han är. Hade ett röstmeddelande från Hundstallet på mobilen, tyvärr verkar det som om min älskling Utah gärna jagar katter....men vi ska prata lite mer så får vi se. Nu är det matlagningsdax!

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...