Fortsätt till huvudinnehåll

Konstig rygg

I ett par dagar har min rygg varit konstig...eller förresten, jag har nog redan skrivit om det.

Men hur som helst, den är bättre idag. Har somnat på spikmattan tre kvällar i rad, det känns bra! Och idag kunde jag vara med på ett skivstångspass, det kändes också bra.

Det enda jobbiga är att sitta i soffan. Eller sitta är inte så jobbigt, men när man ska resa sig är det jobbigt eftersom det känns som om halva jag blir kvar i soffan.

Just nu sitter jag i soffan. Jag behöver egentligen gå på toa, men det är så jobbigt att resa sig. Men SUCK, nu gör jag det! Snart tillbaka!

Men hurra, det gick ju faktiskt helt problemfritt!

Här kommer lite bilder från de senaste dagarna, inte så stor variation är jag rädd...men det är ju så vackert ute!
kolla bara på det klarblå hörnet på himlen!

så många pinnar, så lite tid....

vass

som en målning

nosa nosa nosa

färgerna...även i mulet väder helt underbara

strandkanten. nyss badade vi ju - vad snabbt tiden går!
Och idag hade jag spinn-tid, dvs jag tvättade 50 cyklar. Tjoho på det!

snygg handske

hej

såhär känns det alltså att se världen från ledarcykeln
Smilla ligger bredvid mig och drömmer en massa. Så himla sött.

Snart är det före-maten-prommis.

Och livet går sin gilla gång...tjing!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...
Skicka en kommentar
Läs mer

Positiv till överdrift?

När jag läser igenom vad jag skrivit på senaste tiden, tänker jag att ni kanske spyr på nån som är så positiv. Det känns som om jag bara skriver att jag mår jättebra och att allt är roligt och att vädret är underbart och att min mat är god och mina katter söta och min son är fantastisk. Med andra ord helt olidligt. Men....ja, det är ju så det känns nu. På ett ungefär. Vet inte hur jag ska skriva annars. Jag mår jättebra, så är det bara. Jag tror inte jag hade orkat blogga när jag mådde skit, vilket jag gjort under en ganska lång period. Så ni som eventuellt läser detta, ni får ta att jag är glad och mår bra. Men jag lovar att skriva när jag inte mår bra också. Ja, t.ex har jag mastodont-mens just nu. Men efter intensivpasset så kändes t.o.m mensen helt ok. Så var det med det. Jag lovar att skriva när allt känns såhär också!
6 kommentarer
Läs mer

Och så var det drömdags igen...

Varje gång något händer i mitt liv som berör mig på djupet, så drömmer jag otroligt mycket. Det känns väldigt tydligt att det är bearbetande drömmar, och att saker kommer upp till ytan som jag inte visste att jag visste. Inatt drömde jag (något förenklat) följande: Jag och en person jag nyligen har träffat är på en plats som är ett slags blandning av gym och hotell. Vad vi hela tiden vet, är att vi ska vara med på nån sorts filminspelning där vi ska hoppa ner i en pool och bli skjutna.Det är bara det att en av oss, vi vet inte vem, dör på riktigt. Och det är Penelope Cruz som ska skjuta oss med pistol. Den här andra personen är helt lugn och verkar i det närmaste oberörd av vad som ska ske, han har bestämt sig och inget spelar nån roll. Jag däremot blir mer och mer förtvivlad, för jag vill inte dö. Vi hoppar i poolen och väntar på skottet, och jag klamrar mig fast vid min vän och gråter och skriker att jag aldrig mer kommer att få träffa mina barn. Han är fortfarande lika lugn, och Pen...
3 kommentarer
Läs mer