Fortsätt till huvudinnehåll

Uppdatering!

Ok, nu är det dags! Bloggen ska få det där Paris-inlägget!

Ska bara börja med att reflektera över Olof Röhlander - sitter och tittar på en dokumentär om honom. Han var ju hos oss på F&S när personalen hade sin uppstartsdag (gaaah, får ont i magen av det fula ordet!) och höll sin föreläsning.

Vet inte vad det är som gör att jag känner mig så jäkla tveksam??? Nåt känns så himla svenskt, lagom och rätt i tiden. Slätstruket. Roligt, javisst, men jag vet inte...så himla utslätat ändå. Eller?

Men här kommer Parisbilder!

Here we go!
på arlanda hittade jacob arnolds bok (finns det flera?) och var tvungen att ta sig en titt

sen blev planet lite försenat och jacob bestämde att terminal 2 på arlanda var den sämsta terminalen ever typ

jag köpte denna bok och kunde knappt sluta läsa. otroligt spännande.
och pang så var vi på CDG

jaha ja.

sen tog vi RER:en in till stan.

jacob och jag hatar RER:en
men det var 25 grader varmt och vi var framme hos elin

livet kändes lite bättre

jag hade mina barn på samma ställe

och hoppsan, dom är visst vuxna

behövde lite kaffe innan vi drog ut på stan!
vi gick till ett litet pizzahak med världens godaste pizzor! äkta napolitanska!

det fanns till och med en med aubergine

sen gick vi till en irländsk pub

det var varmt och fransmän som såg ut som en parodi på fransmän satt längs canal saint-martin och drack rödvin och spelade gitarr. och vips så var den dagen slut.
lördagen började med powerwalk för elins och min del längs kanalen bort till parc de la villette. och så köpa färska baguetter på hemvägen såklart!
le petit dejeuner! hurra!

vissa var svårväckta

jag tog en liten vilopaus innan vi drog ut på stan
flanerade runt i marais och kollade i second hand-affärer

vissa tyckte inte det var så värst kul

men jag hittade både prickiga sidenbyxor och kavaj, kjol och blus! billigt som 17! nöjd :)
elin, duncan och jacob köade för falafel. men jag var inte hungrig ännu.

satte mig och väntade på mitt gäng

mitt hår ser as-skumt ut
på hemvägen var det ett gäng killar som körde nåt capoeira-aktigt. hann inte riktigt med...men de var väldigt duktiga.

han bara flög förbi

men jag var bara intresserad av min glass i blom-form. choklad och kokos. mmmmmmm!
på kvällen åt vi middag hemma

ostfondue! fantastiskt gott!

vi åt och åt och åt. speciellt jag och elin! och sen såg vi på the departed och sen sov vi som små stockar!
Det var de första dagarna! The rest is yet to come!
Hej hopp onsdagsplopp.

Kommentarer

  1. Johanna5 oktober 2013 kl. 16:01

    Jag dör hahaha, dina kommentarer under bilderna är ju fan bäst.
    Så härligt ni verkar haft det! Jacob berättade att han hade haft det sååååå roligt när ni höll på att shoppa ;) Syns på bilderna också, härligt. haha Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gunilla7 oktober 2013 kl. 12:21

      Tack Johanna <3 Det var mysigt att få umgås med båda mina barn samtidigt, och hur tråkigt Jacob än hade det stundtals, så var det himla kul att han följde med. Hoppas vi ses snart! Kram!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...
Skicka en kommentar
Läs mer

Positiv till överdrift?

När jag läser igenom vad jag skrivit på senaste tiden, tänker jag att ni kanske spyr på nån som är så positiv. Det känns som om jag bara skriver att jag mår jättebra och att allt är roligt och att vädret är underbart och att min mat är god och mina katter söta och min son är fantastisk. Med andra ord helt olidligt. Men....ja, det är ju så det känns nu. På ett ungefär. Vet inte hur jag ska skriva annars. Jag mår jättebra, så är det bara. Jag tror inte jag hade orkat blogga när jag mådde skit, vilket jag gjort under en ganska lång period. Så ni som eventuellt läser detta, ni får ta att jag är glad och mår bra. Men jag lovar att skriva när jag inte mår bra också. Ja, t.ex har jag mastodont-mens just nu. Men efter intensivpasset så kändes t.o.m mensen helt ok. Så var det med det. Jag lovar att skriva när allt känns såhär också!
6 kommentarer
Läs mer

Och så var det drömdags igen...

Varje gång något händer i mitt liv som berör mig på djupet, så drömmer jag otroligt mycket. Det känns väldigt tydligt att det är bearbetande drömmar, och att saker kommer upp till ytan som jag inte visste att jag visste. Inatt drömde jag (något förenklat) följande: Jag och en person jag nyligen har träffat är på en plats som är ett slags blandning av gym och hotell. Vad vi hela tiden vet, är att vi ska vara med på nån sorts filminspelning där vi ska hoppa ner i en pool och bli skjutna.Det är bara det att en av oss, vi vet inte vem, dör på riktigt. Och det är Penelope Cruz som ska skjuta oss med pistol. Den här andra personen är helt lugn och verkar i det närmaste oberörd av vad som ska ske, han har bestämt sig och inget spelar nån roll. Jag däremot blir mer och mer förtvivlad, för jag vill inte dö. Vi hoppar i poolen och väntar på skottet, och jag klamrar mig fast vid min vän och gråter och skriker att jag aldrig mer kommer att få träffa mina barn. Han är fortfarande lika lugn, och Pen...
3 kommentarer
Läs mer