Fortsätt till huvudinnehåll

Idag var det Halvmara...

...i Sthlm, men inte var jag med, inte. Tänkte inte på det.

Igår sprang Smilla och jag vår egen halvmara, näää det var ju inte riktigt sant. Men vi sprang till min mor t/r, vänta, ska bara googla hur långt det är....hm...googla googla googla...ok det verkar vara drygt 7 km enkel väg. Hittade enkel sida som man kan mäta avstånd på! Klicka här.

Kul va! Sånt där kan jag sitta och pillra med hur länge som helst.

såhär kan det se ut

vid råstasjön hittade vi elins gamla favoritklätterhus! måste nog k-märkas för att bevaras åt eftervärlden

i bellevue finns detta fina tak
Imorgon är det val. Antagligen har ingen svensk person missat detta.
På nåt sätt känns det som om de flesta är en grå massa som man inte märker så stor skillnad på. Om sossarna kom till makten, skulle jag antagligen inte märka nån större skillnad. Svensk tråkig gubbe liksom. Därför röstade jag som nedan:

säga vad man vill, men jag tänker inte på halvfet medelålders svensk gubbe när jag tänker på F! iallafall
Och sen är det ju det här med Sverigedemokraterna.

Dummare människor kan jag knappt tänka mig, alltså ville jag ju av hela mitt hjärta rösta på några som är så långt bort från dem som möjligt.

Så jag håller tummarna för nån slags förändring. Tycker det är jobbigt med Jan Björklund och Annie Lööf och jag tycker Fredrik verkar trött och utan utstrålning. Han behöver vila upp sig tycker jag.

Jaha, vad har mera hänt?
Idag jobbade jag på lilla lugna Annexet. Det var trevligt, och jag börjar vänja mig vid den lite speciella damen som har varit värd där väldigt länge. I början tyckte jag hon var väldigt speciell, för att inte säga otrevlig. Men idag kändes det helt ok, Faktiskt typ ganska kul.
Så det känns ju bra.

Nu ska jag ta ut Smilla på en lugn kvällsrunda, tror jag ska ta mina Five Fingers.

kanske är det såhär, när det väl kommer till kritan....

Hej från Lill-Skansen.

roland, katten med stil!



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer