1 soltimme

Läste nånstans att hittills i november har vi haft 1 (EN) soltimme.

Det är inte mycket. Faktiskt är det försvinnande lite.

Konsekvens: jag är kroniskt trött och det känns som mina ögon inte ens riktigt öppnas under dagen. Trots att jag ändå är ute så pass mycket med Smilla, känns det som det är.....ja, mörkt helt enkelt. November kallas det.

Vad händer då?

Jag jobbar på. Försöker komma igång med regelbunden styrketräning vilket är så himla kul. Har alltid trivts i gymmiljön. På lilla Friskis Sankt Eriksbron är gymmet nytt, lugnt och har vackra fönster med utsikt över Karlbergskanalen. Jag kör knäböj och marklyft och chins och tycker det är typ lika kul som att sjunga, nästan. Inte riktigt, men åt det hållet.
Annars springer/går/joggar jag med Smillisen varje dag såklart. Idag hade vi även farbror Morris, 10 år, med oss. Han tyckte nog att han lika bra kunde ligga hemma och sova, men väl ute var det ganska skönt ändå.
Tog några bilder på sötnosarna idag:

två gullisar

lilla farbrorn

I söndags var vi hos mor och hälsade på. Först var vi hos far och gjorde lite fint på graven. Det såg rätt skruttigt ut och förra gången var det så mörkt att man inte såg ett piss. Samma problem som när Smilla gör sina behov i skogen i november efter klockan tre typ. Inte lätt att hitta! Prova själva! Jag försöker gå på lukten, men det funkar inte heller alltid. Ibland får man helt enkelt bara lämna högen och hoppas på ett kraftigt regn.
Intressanta fakta minsann!

såhär fint blev det

en oktoberbild...det var fler soltimmar då!

dags för kvällsprommis.

För övrigt har jag inget mer att förtälja.

Imorgon jobbar jag på City och Agnes (granne) och jag hjälps åt med hundarna.
Är halvsnorig och halvtrött och hoppas på nån ynka soltimme till denna mörka månad. Lite rejäl styrketräning  kanske kan hjälpa till litegrann.

Tjing!