Fortsätt till huvudinnehåll

En halvuigur i Paris


 Jag kom hem häromdagen efter ett par dagar i den röriga, men ändå fina staden Paris.

Har fullständigt kommit av mig med bloggandet, men jag tog ändå ett gäng bilder som är kul (för mig iaf!) att lägga upp. Och tänka tillbaka på.

Ute är det november, november, november, men bortsett från att dagarna är korta, är det rätt lugnt och mysigt.

Frk Smilla bestämde plötsligt, strax innan jag åkte, att hon numera sover i min säng på natten. När jag börjar göra mig iordning för natten, hör jag henne tassa förbi, och sen ligger hon där och låtsas sova jättetungt. Hon tar rätt mycket plats, men det är gulligt ändå, på nåt sätt. Så fint att höra och känna hennes drömmar, hon springer väldigt mycket på härliga hund-ängar tror jag. Så känns det iaf när tassarna rycker och benen sprattlar.

Men nu tar vi lite bilder från Frankrikes huvudstad!
den dagen jag åkte var det nån slags snöstorm i sthlm. mössa, vantar och halsduk var det som gällde.

hittade detta gäng på terminal 2. de såg glada ut och laddade för sin resa.

här går jag på CDG och tycker att jag är rätt kontinental av mig, haha!
vårväder! korvpaus vid chatelet. jag skulle köpa glass, hade tänkt på det i månader....

....men det var stängt för renovering. buhu. men jag var glad ändå.

gjorde en fläta på lilla dottern

med det långa, tjocka håret

på kvällen köpte vi take away-pizza på ett fantastiskt ställe

pink flamingo vid canal saint martin

ett hål i väggen, men vilka pizzor!!!!

på husväggen satt denna dam tapetserad

jag är exalterad när jag tänker på vad som komma skall

grillad aubergine och hoummus! jag är i pizza-himlen!

pas comme les autres. in a good way.

Detta blir kanske väldigt långt, men jaja, jag har ju inte bloggat på två veckor....så jag kör på!

utsikt från lägenheten

elin och jag tog oss utanför periferique-en, dvs ut i bushen

ett vackert gammalt badhus i en för övrigt rätt ful miljö

utflyktsmålet!

många foton blev det

och det var en underbar höstdag vid seine

mänskliga gravar...ganska sorgligt på många sätt

en kyrkogårdskultur som vi inte är vana vid

så fint läge, alldeles vid seine


väldigt många hundar hette bob!
katter fick också vara med


så fina texter på gravarna. och så söt liten kisse.

två djuriska flickor

tror det här var en av alla bob
kattens bön. eller kanske snarare människans.

hunden som räddade livet på 40 personer, och blev dödad av den 41:a.

fint. rörande.
sen hämtade vi upp duncan på jobbet

jag provade en chili-ingefärsdricka. kul och gott.
Vi gick till DETTA ställe. Efter en viss väntetid och lite allmänt stök, så fick vi in vår mat. Elin och jag åt musslor. De med roquefort-sås var helt underbara!
Sen tror jag att jag drabbades av minnesförlust, vad gjorde vi egentligen? Kollade lite på en Vide grenier, en slags gatuloppis där folk får hyra ett bord och tömma vinden/källaren.
Jag gjorde Boeuf Bourguignon och köpte kött hos slaktaren - oj vilken skillnad! Det blev otroligt gott och mört.
har ingen bild varken från loppis eller boef, men en på elin i metron. tjoho!


sen drack jag kusmi-te, passade även på att köpa en burk i deras butik i marais, och sen åkte jag hem.
Och hemma bland min pappas alla bilder, ramlade denna fram...minns verkligen känslan när lille taxen Tappi pussades. Där lades grunden till min hundkärlek!


fotade direkt från en dia, därav kvaliten, eller bristen på kvalité. men minnet lever!
Nu ska jag göra pannkakor.
Tjing!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Zombie Friday

Headache, runny nose and feeling like a zombie.
The last week hasn´t been too much fun, not only because of zombie mood.





Nice thing though:

I´ve been jogging with the dogs this week, which is kind of my own therapy against depression.
Knee feels (almost) fine, and I feel soooo much better after doing it.

Best therapy in the world, dogs and physical movement 💗💗

Right now, I´m relaxing in the sofa, listening to french pop music from the 1960s´.






Have a lovely friday!

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre.

Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt.
Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka?

Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig.
Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa nåt…

Saturday

When I write the word "Saturday" in english, I always think of the song "Come saturday morning", a song that I sort of grew up with:

Come Saturday morning
I'm goin' away with my friend
We'll Saturday-spend till the end of the day
Just I and my friend
We'll travel for miles in our Saturday smiles
And then we'll move on
But we will remember long after Saturday's gone
You know what the trouble is?
Trouble is that probably all the good things in life
Take place in no more than a minute
I mean all I did, I, I bet you
At the end of seventy years should you lose someone
You can sit down, you can figure the whole thing out
You spent nineteen years sleepin'
You spent five years goin' to the bathroom
You spent thirty-five years doin'
Some kinda work you absolutely hated
Spent seven thousand eight hundred and
Fifty-three minutes blinkin' your eyes
And added to that, you got that one minute of good things
Then one day you wonder whether you're minute…