Fortsätt till huvudinnehåll

November min vän

https://www.youtube.com/watch?v=cncAlprkSHo

Barbro Hörberg... hade den där LP:n, Gråt i gräset. Så fina texter. Kom att tänka på den när jag insåg att det faktiskt är november nu.

Björnnäsvägen, avstängd för biltrafik. Så rogivande.

Smilla sitter och tänker.

Och Egon spanar efter ekorrar.
Egon?!
Ja, just det, ja, han har bara bott hos oss i en vecka.
Han bara dök upp, och jag tänkte att han var rätt för oss. Han ser ut som en liten Smilla. Fast han är snarast hennes motsats. Framåt, orädd, tuff, provocerande...men han har lugnat sig bara på de dagar han varit här.
Egon är också en liten rumänsk hund som hittades livrädd och ensam, endast 4 veckor gammal, på en skolgård.

Han blev räddad, och kom till hägnet, Save the dogs hundräddningsanläggning.

Där blev den lille stackaren kvar i 4 år.
Sen kom han till en familj i Sverige, som tydligen inte hade varken tid eller kunskap om en sådan hund.
Efter ett år tröttande de på honom och sålde honom på Blocket (något man inte får göra om man har adopterat en hund, den ska omplaceras genom Hundhjälpen).
Egon kom till en familj i Tungelsta med tre barn, tre katter och en till hund. Han blev stressad och började vakta sin mat och sina saker. Barnen blev rädda för honom, och man bestämde att inte behålla honom.

Och där kom jag in i bilden!

Några bilder från den gångna veckan:

Smilla har varit helt fantastisk! Visste inte att hon faktiskt förstod så mycket om vem han är.



Trötta efter lek.

En av de första promenaderna.

Första blicken in i nya hemmet.

Lite busig, men snäll och ömhetstörstande.

Storasyster är världens coolaste

Smilla har varit med på jobbet en del, nu blir de snart två...

Roland med sin intressanta look

För övrigt har jag hostat och hostat och hostat den senaste veckan.

Igår natt trodde jag att lungorna skulle komma ut genom munnen, i småbitar. Men det gjorde de inte, så det var ju en bra grej.
Däremot kunde jag inte leda mitt yogapass idag, och fick som tur var vikarie. PUH, quelle erleichterung!
Annars är det mesta som vanligt...eller inte alls, rättare sagt.
Vi har en till hund och jag pratar inte med min mamma och min exman är en total främling.
Jag trivs bra på Lindhagen. Min son och hans fina flickvän har gjort slut. Jag är ute jättemycket med hundarna och har slutat äta kött. Minns inte riktigt när jag sjöng senast.

Livet är egentligen jättekonstigt. Inget är som vanligt. Jag tittar till och med på Så mycket bättre och tycker det är rätt ok.

Är det lika illa som att titta på Allsång på Skansen?

Skit samma. Kleerup är cool, Sven-Bertil Taube är grym, Miriam är också grym men lite halvjobbig.

Igår var Jacob och jag vid Jacob den äldres grav. Här är den yngre av dem i grävartagen.

Jag smällde i ett finger i byrån när jag skulle berätta något för Fanny och blev lite dramatisk. Nu är fingret helt blått och gör ont. Så kan det gå.
Min halloween-utstyrsel, haha! Se och bli vettskrämd!




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En fredag

Höst. Älskar höst.

Älskar mindre att jag ännu inte fått något besked från CSN (sökt studielån för kursen jag går).
Älskar inte alls att jag fått ett konstigt meddelande där det står att när en fyllt 47 gäller särskilda regler. Så de kanske inte kan gå med på min ansökan.
Sen ombeds jag skicka kompletterande uppgifter (VAAAAAD liksom).
Så eventuellt kommer jag inte få in ett öre i höst. Så himla bra att jag har så  mycket pengar gömda i madrassen då! Eller inte.



För övrigt analyserar jag Rosenkavaljeren så det står härliga till.

Har precis kommit fram till att ju mer jag läser stycket, desto mindre tycker jag om det. Älskar musiken och....ääh just det ja, det var allt. Gillar tyskan också. Slut.

Handlingen förmår inte gripa mig. Operan är som en enda sockerchock. Som att bli tvångsmatad med prinsesstårta eller sockervadd.

Var tvungen att köpa ett ex av Sven Delblancs pjäs "Den arme Richard".
Såg den för ca 150år sedan på Dramaten med Ernst-Hugo Järegård som Strauss. Minns att…

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget.

Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns.

Vad har hänt sen senast? Massor.

Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR.

Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada.

Men kul!






Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta.

Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exempelvis auditionträning och interpretation, absolut, men regissera, nej.

Fick en oväntat och plötsligt återfall in i sångerskerollen igen, och planerar nu att ta över värld…

News!

Ho-ho-ho! Big news coming up!
I am, from this very moment, gonna blog in English!
I´ve been thinking about this for quite a long time, but haven´t really found the inspiration.
Until today.
So, for those of you out there who have been longing to understand what I´m writing, your time has come :)
Short presentation:
I am Gunilla, operasinger, dog-and cat-person-and-owner, gym rat, yogini, and
I´ve also started directing opera the last year.

I don´t eat my best friends = no meat.


I am also the mother of two lovely human beings, Elin and Jacob.
They are not kids anymore (at least they don´t think they are, but I know better, hehe)

Elin has her own blog .



Last week has been shitty and awful, but I´m gonna look forward and not become manic about it.
Try to accept lifes´ little changes and surprises and blablabla...well, maybe I will write more about it another day.

I had the day off today (when I´m not singing or directing or spending time with the four-legged family members, I work in a g…