November min vän

https://www.youtube.com/watch?v=cncAlprkSHo

Barbro Hörberg... hade den där LP:n, Gråt i gräset. Så fina texter. Kom att tänka på den när jag insåg att det faktiskt är november nu.

Björnnäsvägen, avstängd för biltrafik. Så rogivande.

Smilla sitter och tänker.

Och Egon spanar efter ekorrar.

Egon?!
Ja, just det, ja, han har bara bott hos oss i en vecka.
Han bara dök upp, och jag tänkte att han var rätt för oss. Han ser ut som en liten Smilla. Fast han är snarast hennes motsats. Framåt, orädd, tuff, provocerande...men han har lugnat sig bara på de dagar han varit här.
Egon är också en liten rumänsk hund som hittades livrädd och ensam, endast 4 veckor gammal, på en skolgård.

Han blev räddad, och kom till hägnet, Save the dogs hundräddningsanläggning.

Där blev den lille stackaren kvar i 4 år.
Sen kom han till en familj i Sverige, som tydligen inte hade varken tid eller kunskap om en sådan hund.
Efter ett år tröttande de på honom och sålde honom på Blocket (något man inte får göra om man har adopterat en hund, den ska omplaceras genom Hundhjälpen).
Egon kom till en familj i Tungelsta med tre barn, tre katter och en till hund. Han blev stressad och började vakta sin mat och sina saker. Barnen blev rädda för honom, och man bestämde att inte behålla honom.

Och där kom jag in i bilden!

Några bilder från den gångna veckan:

Smilla har varit helt fantastisk! Visste inte att hon faktiskt förstod så mycket om vem han är.

Trötta efter lek.

En av de första promenaderna.

Första blicken in i nya hemmet.

Lite busig, men snäll och ömhetstörstande.

Storasyster är världens coolaste

Smilla har varit med på jobbet en del, nu blir de snart två...

Roland med sin intressanta look

För övrigt har jag hostat och hostat och hostat den senaste veckan.

Igår natt trodde jag att lungorna skulle komma ut genom munnen, i småbitar. Men det gjorde de inte, så det var ju en bra grej.
Däremot kunde jag inte leda mitt yogapass idag, och fick som tur var vikarie. PUH, quelle erleichterung!
Annars är det mesta som vanligt...eller inte alls, rättare sagt.
Vi har en till hund och jag pratar inte med min mamma och min exman är en total främling.
Jag trivs bra på Lindhagen. Min son och hans fina flickvän har gjort slut. Jag är ute jättemycket med hundarna och har slutat äta kött. Minns inte riktigt när jag sjöng senast.

Livet är egentligen jättekonstigt. Inget är som vanligt. Jag tittar till och med på Så mycket bättre och tycker det är rätt ok.

Är det lika illa som att titta på Allsång på Skansen?

Skit samma. Kleerup är cool, Sven-Bertil Taube är grym, Miriam är också grym men lite halvjobbig.

Igår var Jacob och jag vid Jacob den äldres grav. Här är den yngre av dem i grävartagen.

Jag smällde i ett finger i byrån när jag skulle berätta något för Fanny och blev lite dramatisk. Nu är fingret helt blått och gör ont. Så kan det gå.

Min halloween-utstyrsel, haha! Se och bli vettskrämd!