Fortsätt till huvudinnehåll

17 juni

För 63 år sedan hände DETTA. Bara så ni har koll.

För övrigt är det bara en vecka till semester och midsommar. Känns overkligt.

Elin och Carro har åkt, och är nu på Hellfest. Kanske lyssnar de på Rammstein.
LIVE.
Slightly avundsjuk.

det känns ungefär såhär
Har inte så mycket att berätta. Springer i mina Vibram Fivefingers och tycker det känns som livet är fantastiskt. Det är bara så otroligt underbart med den där markkontakten. Som om hela livet var YOGA. Det är inte dumt.
Hade yoga på F&S City idag. Det går bra med yogan. På Gärdet satte vi in ett extrapass för att medlemmarna ville det. Askul ju! Och i tisdags var både Elin och Carro där. Jättekul. Sen åt vi lunch på en kinarestaurang på Birger Jarlsgatan och sen åkte de till Paris. Air France strejkade igen, men halleluja, deras flight kom iväg.

mina flickor

världens bästa skor

min kära kollega Tobias skrev mitt namn med vatten utanför jobbet. Väldigt fint tyckte jag!

jag tog lunchpaus i gräset

mums!
Men kolla där, Jacob och Egon är ute och knallar!

Vad söta de är.
Kollar på Stockholmsnyheterna. Människan i rutan ser död ut. Alltså människan som läser nyheterna. Jobbigt läge. Konstigt val av nyhetsuppläsare.
Idag sprang jag en runda med hundarna. Efteråt såg det ut såhär hemma hos oss:

trött hund.

en till trött hund.
Älskar mina vovvar. Älskar att springa med dem. Älskar att vara ute med dem varenda dag.
Det här var kanske inte det mest spännande inlägget någonsin, men ja, ja! det kan ju inte vara spännande jämt.

hej

Men fan vad tråkigt inlägg. Och Sverige förlorade mot Italien. Trodde någon att vi skulle vinna?

Nu blire film. Och imorgon är det ledig dag!


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...
Skicka en kommentar
Läs mer

Positiv till överdrift?

När jag läser igenom vad jag skrivit på senaste tiden, tänker jag att ni kanske spyr på nån som är så positiv. Det känns som om jag bara skriver att jag mår jättebra och att allt är roligt och att vädret är underbart och att min mat är god och mina katter söta och min son är fantastisk. Med andra ord helt olidligt. Men....ja, det är ju så det känns nu. På ett ungefär. Vet inte hur jag ska skriva annars. Jag mår jättebra, så är det bara. Jag tror inte jag hade orkat blogga när jag mådde skit, vilket jag gjort under en ganska lång period. Så ni som eventuellt läser detta, ni får ta att jag är glad och mår bra. Men jag lovar att skriva när jag inte mår bra också. Ja, t.ex har jag mastodont-mens just nu. Men efter intensivpasset så kändes t.o.m mensen helt ok. Så var det med det. Jag lovar att skriva när allt känns såhär också!
6 kommentarer
Läs mer

Och så var det drömdags igen...

Varje gång något händer i mitt liv som berör mig på djupet, så drömmer jag otroligt mycket. Det känns väldigt tydligt att det är bearbetande drömmar, och att saker kommer upp till ytan som jag inte visste att jag visste. Inatt drömde jag (något förenklat) följande: Jag och en person jag nyligen har träffat är på en plats som är ett slags blandning av gym och hotell. Vad vi hela tiden vet, är att vi ska vara med på nån sorts filminspelning där vi ska hoppa ner i en pool och bli skjutna.Det är bara det att en av oss, vi vet inte vem, dör på riktigt. Och det är Penelope Cruz som ska skjuta oss med pistol. Den här andra personen är helt lugn och verkar i det närmaste oberörd av vad som ska ske, han har bestämt sig och inget spelar nån roll. Jag däremot blir mer och mer förtvivlad, för jag vill inte dö. Vi hoppar i poolen och väntar på skottet, och jag klamrar mig fast vid min vän och gråter och skriker att jag aldrig mer kommer att få träffa mina barn. Han är fortfarande lika lugn, och Pen...
3 kommentarer
Läs mer