Fortsätt till huvudinnehåll

Juni


Soldyrkaren Egon slöar på en skön kudde

Det blev sommar och Elin kom hem! I över en vecka har vi hunnit med massa mysiga saker, middagar, filmer, besök på Centralbadet, yoga....you name it!
Ska gräva fram lite bilder, så tar vi en titt tillsammans.

Vi åt Mors Dags-middag tillsammans, båda mina barn och jag! När hände det senast?! Har det någonsin hänt?!

Jacob kom i princip direkt från Brännbollsyran i Umeå och var kanske inte den piggaste just denna dag

Efter en viss dramatik/missförstånd fick vi iallafall vår mat, som var superdupergod. Gnarly Burger på Roslagsgatan var stället vi ärade med vårt besök.

Mätta och nöjda!

Familjebild!
Flätade Elins väldigt långa hår

Det blev väldigt fint!

Kära kära dottern gav mig i Mors Dags-present ett besök på Centralbadet. Fantastisk miljö mitt i stan. En oas.

Elin fotar mycket

I ett av husen i bakgrunden utspelas Stieg Trenters deckare "Tragiskt telegram".

Andlöst vackert och rogivande!

Två nöjda! Vi simmade, satt i bubbelpoolen, solade på takterrassen och jag använde utegymmet från 80-talet, helt underbart! Det hela avslutades med bastu och för min del, glass från StikkiNikki, som hade öppnat precis bredvid! Vilken lycka!
Jag firade att jag kom in på en kurs jag sökt. Elin och Jacob var ute någonstans....minns inte var, och jag drack Moët och åt pastasallad med alla möjliga goda saker i.

Skulle kunna dricka champagne varenda dag!

Elin och Egon har lite frukost-mys innan dagens aktiviteter tar vid.

Roland tycker det känns bra att ligga på hyllan ovanför tv:n.
Mina nya bästisar! Kommer i trans när jag springer med dessa. Meditation är bara förnamnet.

Döskallen och jag har tillbringat en del tid tillsammans på balkongen med en spännande bok.

Nu har jag just varit på en föreläsning om stresshantering. Intressant och nyttigt. Ska packa ihop mina och hundarnas saker och bege mig till Lindhagen för lite träning och jobb.

Hej så länge!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...