Fortsätt till huvudinnehåll

Semestertider

Lugnt, avslappnat, inte en massa planer.

Semestern är här, och jag och hundarna bara såsar runt och tar det lugnt.

Varje kväll, och jag menar verkligen varje kväll, springer vi en runda. Jag har mina Vibram Fivefingers, som faktiskt har gjort mitt liv lite bättre.
Jag bara älskar att skutta runt i dem.
Mitt steg känns helt naturligt, det är helt otroligt kul och skönt, och mitt skruttiga knä har gått upp i rök. Det går inte att springa i dem om jag inte sätter i fram- eller mellanfoten först. De superuppbyggda, jätte"hjälpsamma" skor som vi annars springer runt i, gör dels att fotens muskler inte används som foten är gjord för, dels inbjuder till att sätta i hälen först, vilket bromsar upp steget och gör att knäet får ta mycket stryk. Mig har det hjälpt något ofantligt, plus att det är så himla härligt och roligt!
Nog från väckelsepredikanten om detta.
Vi tar en titt på senaste tidens bilder!


Här sitter jag på balkongen och lyssnar på Rammstein med ett fånigt, saligt leende på läpparna. Det är nåt med tyngden i musiken....känns lite som Götterdämmerung.

Klippte håret på mamma.

Egon och Roland har gärna koll på varandras aktiviteter.

En varm dag var vi bjudna på middag hos Pär och Henrik. Det var skönt att ligga och ta igen sig på balkongen. Och okej, skälla lite på en Ridgeback som gick därnere på gatan. Fast bara en gång.

Den något försiktigare flickan Smilla nöjde sig med att ligga innanför balkongen. Min ängel.

Och hemma på vår balkong tog Roland igen sig med sin kära vän Mamma Mu.


Aaaaaa, älskar er, Vibrams!

Puss puss! Okej, ska sluta nu.

Hej jag heter Tussen och jag är vacker, intelligent och trevlig!
Ytterligare en familjemiddag. Se så trevlig och fin jag är säger Tussen.

Vi är ganska tajta

Roland kan vara lite för tajt, säger Tussen

Men det gör inte så mycket

Målade naglarna i nyansen "Poolside" och spretade lite extra med tårna!

Det har varit varmt, och vissa har tyckt det har varit ganska tufft

Ibland tänkte vi att åskan var på gång, men den drog förbi

Hej matte, har du något gott att bjuda på?

Roland vakar över Egon. Skulle nog inte känna mig alltför lugn om jag var Egon....

Somrigt!
Idag har sonen åkt till Köpenhamn, och igår åkte Fanny till Indien. Kvar är jag och djuren. Vad gör vi då? Jo, målar om badrummet! Snart klart. På fredag ska det shoppas nytt duschdraperi samt lite annat kul att piffa med!
Känslan just nu är typ What a difference a day make mixat med Green, green grass of home. Med ett stänk Almodovar.
Nöjd!
Tjing så länge.

Jag har lite lila hår! Tack Revlons färgbomb!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...

Positiv till överdrift?

När jag läser igenom vad jag skrivit på senaste tiden, tänker jag att ni kanske spyr på nån som är så positiv. Det känns som om jag bara skriver att jag mår jättebra och att allt är roligt och att vädret är underbart och att min mat är god och mina katter söta och min son är fantastisk. Med andra ord helt olidligt. Men....ja, det är ju så det känns nu. På ett ungefär. Vet inte hur jag ska skriva annars. Jag mår jättebra, så är det bara. Jag tror inte jag hade orkat blogga när jag mådde skit, vilket jag gjort under en ganska lång period. Så ni som eventuellt läser detta, ni får ta att jag är glad och mår bra. Men jag lovar att skriva när jag inte mår bra också. Ja, t.ex har jag mastodont-mens just nu. Men efter intensivpasset så kändes t.o.m mensen helt ok. Så var det med det. Jag lovar att skriva när allt känns såhär också!

Och så var det drömdags igen...

Varje gång något händer i mitt liv som berör mig på djupet, så drömmer jag otroligt mycket. Det känns väldigt tydligt att det är bearbetande drömmar, och att saker kommer upp till ytan som jag inte visste att jag visste. Inatt drömde jag (något förenklat) följande: Jag och en person jag nyligen har träffat är på en plats som är ett slags blandning av gym och hotell. Vad vi hela tiden vet, är att vi ska vara med på nån sorts filminspelning där vi ska hoppa ner i en pool och bli skjutna.Det är bara det att en av oss, vi vet inte vem, dör på riktigt. Och det är Penelope Cruz som ska skjuta oss med pistol. Den här andra personen är helt lugn och verkar i det närmaste oberörd av vad som ska ske, han har bestämt sig och inget spelar nån roll. Jag däremot blir mer och mer förtvivlad, för jag vill inte dö. Vi hoppar i poolen och väntar på skottet, och jag klamrar mig fast vid min vän och gråter och skriker att jag aldrig mer kommer att få träffa mina barn. Han är fortfarande lika lugn, och Pen...