Midsommartankar

För mig har aldrig, så länge jag kan minnas, midsommar, jul och påsk, dvs de stora helgerna, betytt särskilt mycket.
Vet inte varför, kanske delvis för att jag bott utomlands så mycket och då har de där högtiderna firats annorlunda eller inte alls.
Ibland känner jag mig smått kvävd av det hysteriska och lite tvångsmässiga beteendet att åka till landet, vara klädd i nåt somrigt, ha en krans på huvudet, umgås med sin underbara, jättestora familj i sitt underbara släkthus från förra sekelskiftet, äta underbar själv-inlagd sill och gulla sönder varann medan man njuter av den fullkomligt underbara jordgubbstårtan som nån blond, lagom smal och lagom gammal mamma har gjort tillsammans med sina underbara, väluppfostrade barn som bara äter ekologisk mat och har lärt sig sen babyålder hur man tittar efter Kravmärkt i livsmedelsaffären.
Och sen åker hela den underbara familjen på en underbar resa till Thailand över jul och nyår.
För det gör man ju liksom.

Personen på bilden har ingenting med min text att göra. Typ. Hehe.

Kanske är det mitt halvt uiguriska ursprung eller min egen barndom, som präglades av att umgås med gamlingar från frikyrkoförsamlingen, aldrig göra nånting överhuvudtaget annat än möjligen gå till Lötsjön och mata fåglar, och när vi skulle go crazy åkte vi till min moster och morbror och kusin i Vårberg och åt Janssons frestelse, som har format min Klaustrophobia light.
Bil hade vi inte, inte heller sommarstuga. Jesus kanske skulle tycka att vi var vräkiga och dåliga människor då, och vad skulle de andra i kyrkan tänka? Visserligen var det många som hade både bil och sommarstuga, men var de inte, i varje fall i min mammas ögon, lite sämre människor? Finast var man om man inte gjorde något väsen av sig, inte ägde för mycket och aldrig någonsin sade sin åsikt. Eller helst hade man såklart inte ens en åsikt.

Stoppar in lite annat emellan mitt midsommargnäll och barndomsångest. Pionerna är vackra även när blombladen ramlar av.

Roland.

Här var vi på väg till jobbet och stannade till på tuggbens-rast i Karlbergs slottspark.

De där tassarna....

Roland har gjort det bekvämt för sig med tass-stöd och ett skönt hörn.

En av alla dessa fantastiska, självklart super-vetenskapliga tester som finns på Facebook. Vem visste att jag är fylld av magi och har en enhörnings blod i mig??! HAHAHAHA!

Tror jag avrundar mitt lite gnälliga inlägg nu.
Det är säkert underbart  att fira midsommar på ovan beskrivna sätt, bara jag som är cynisk och negativ (och kanske ändå ett uns realistisk...?)

Nu: Hagaparken med doggisarna.

Bis gleich!