Fortsätt till huvudinnehåll

"Nu går vi mot mörkare tider..."

Dagen efter sommarsolståndet är det alltid någon som måste utbrista: "Nu går vi mot mörkare tider". Och så får alla närvarande ca 5 sekunders ångest-attack för att man inte ens har hunnit känna att sommaren har börjat.
Varje år så länge jag kan minnas händer detta.
Igår när jag gick sista rundan innan stängning av gymmet, så var det en ung tjej där, kanske 17-18 år, som ville fråga mig något i omklädningsrummet.
Hon sa att hon, och massa av hennes tjejkompisar, ständigt blir sexuellt trakasserade i gymmet och undrade om tanken finns hos Friskis att ha "tjejtider", när bara tjejer får träna.
Jag blir så arg.
År 2017 har vi fortfarande inte kommit längre än att små himla kryp till killar och män anser sig ha rätten att kommentera tjejers utseende, att komma med slisk-kommentarer, följa efter och inte låta tjejen träna i fred, kort sagt, göra hennes träning till en plåga. Hon sa att vissa dagar går hon hellre därifrån, för att hon inte orkar deala med skiten.
Vi går verkligen mot mörkare tider, kände jag. Eller viss del av befolkningen är kvar i himla kolmörker och har aldrig kommit ut därifrån.
Vill och ska ta detta vidare.
Jag frågade om vissa av våra anläggningar var värre än andra, och ja, hon nämnde framför allt 3 som var vidriga.
Vad gör vi? Hur kan vi som är anställda eller engagerar oss på annat sätt ändra inställningen hos dessa drägg?

Mörkare tider var ordet.

Och föräldrar, var är ni? Vad är ni för förebilder? Pappor, hallå? Finns ni? Klart ni gör, men kanske inte hos dem som verkligen skulle behöva er.
Pappor, mammor, vuxna, VAKNA.


Vuxna behövs


Te och eftertanke efterlyses. Speciellt eftertanke.


Känner ilska och uppgivenhet.
Vill kasta kettlebells och viktskivor. Gör dock inte det, eftersom jag inte skulle uppnå ett jäkla skit med det.

Slutar där för nu.
Tack och hej.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kontakt

Jobbhelg, hemma och lite trött nu. Fick dessutom för mig att springa fram-och tillbaka idag, kändes lite småtrögt speciellt på hemvägen, men hem kom jag. När jag hade varit hemma en stund, ringde mobilen, och det var en kontaktperson från Hundhjälpen. Efter alla dessa kontaktförsök, hörde äntligen någon av sig, jag som nästan hade gett upp. Hon var också inne på att den kattälskande hundflickan Lia skulle passa oss bra, och nu skulle hon ta reda på lite mer dagsfärsk information och höra av sig igen under veckan. Åh, vad spännande! Tänk om vi snart har en hund! Glad glad glad. Här är hon! Nu ska jag sova, imorgon blir det lunch med Sandra och sen köpa vinterskor till Jacob. Och kanske titta på en hundsele eller så :) Godnatt!

Gå på stan....

....är inte min favoritsysselsättning och redan idag, den 21 november, var julskyltningen i full gång. Tröttnade på att sitta och vänta på Jacob i Gallerian, gick ut och tog några bilder istället. Till slut kom han och blev det ett par vinterkängor och när jag kom hem fick jag en puss av min älskling Tussen. Innan dess åt jag lunch med Sandra, mysigt, och en massa hundprat! Ikväll blir det nog sushi tror jag. I det stora hela en lugn skön måndag!

Saturday

When I write the word "Saturday" in english, I always think of the song "Come saturday morning", a song that I sort of grew up with: Come Saturday morning I'm goin' away with my friend We'll Saturday-spend till the end of the day Just I and my friend We'll travel for miles in our Saturday smiles And then we'll move on But we will remember long after Saturday's gone You know what the trouble is? Trouble is that probably all the good things in life Take place in no more than a minute I mean all I did, I, I bet you At the end of seventy years should you lose someone You can sit down, you can figure the whole thing out You spent nineteen years sleepin' You spent five years goin' to the bathroom You spent thirty-five years doin' Some kinda work you absolutely hated Spent seven thousand eight hundred and Fifty-three minutes blinkin' your eyes And added to that, you got that one minute of good things Then one day yo...