Fortsätt till huvudinnehåll

"Nu går vi mot mörkare tider..."

Dagen efter sommarsolståndet är det alltid någon som måste utbrista: "Nu går vi mot mörkare tider". Och så får alla närvarande ca 5 sekunders ångest-attack för att man inte ens har hunnit känna att sommaren har börjat.
Varje år så länge jag kan minnas händer detta.
Igår när jag gick sista rundan innan stängning av gymmet, så var det en ung tjej där, kanske 17-18 år, som ville fråga mig något i omklädningsrummet.
Hon sa att hon, och massa av hennes tjejkompisar, ständigt blir sexuellt trakasserade i gymmet och undrade om tanken finns hos Friskis att ha "tjejtider", när bara tjejer får träna.
Jag blir så arg.
År 2017 har vi fortfarande inte kommit längre än att små himla kryp till killar och män anser sig ha rätten att kommentera tjejers utseende, att komma med slisk-kommentarer, följa efter och inte låta tjejen träna i fred, kort sagt, göra hennes träning till en plåga. Hon sa att vissa dagar går hon hellre därifrån, för att hon inte orkar deala med skiten.
Vi går verkligen mot mörkare tider, kände jag. Eller viss del av befolkningen är kvar i himla kolmörker och har aldrig kommit ut därifrån.
Vill och ska ta detta vidare.
Jag frågade om vissa av våra anläggningar var värre än andra, och ja, hon nämnde framför allt 3 som var vidriga.
Vad gör vi? Hur kan vi som är anställda eller engagerar oss på annat sätt ändra inställningen hos dessa drägg?

Mörkare tider var ordet.

Och föräldrar, var är ni? Vad är ni för förebilder? Pappor, hallå? Finns ni? Klart ni gör, men kanske inte hos dem som verkligen skulle behöva er.
Pappor, mammor, vuxna, VAKNA.


Vuxna behövs


Te och eftertanke efterlyses. Speciellt eftertanke.


Känner ilska och uppgivenhet.
Vill kasta kettlebells och viktskivor. Gör dock inte det, eftersom jag inte skulle uppnå ett jäkla skit med det.

Slutar där för nu.
Tack och hej.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju säkert i snitt ca 7 mil/ vecka, men 42 km på ett bräde vet jag ändå inte om jag törs utsätta mig för. Jag får se efter massagen. Nu ska jag röra lite i grytan innan födelsedagsflickan ska få en innan-mi

Sol och tid att andas

Strålande vacker dag, hösten när den är som allra bäst. Tänkte gå på yoga, orkade inte. Tänkte gå på stan och titta på nya glasögon (ser dåligt), orkade inte. Vad orkade jag? Vara ute med Smilla. Somna i soffan. Gå ner till Ica i samma kvarter och handla. Jogga en liten runda vid Brunnsviken. Andas in, andas ut. Är så himla trött. Är fortfarande lite förkyld. Behöver ledighet. Snart dax för Frankrike, hurra :-) Det bästa som finns, vara ute med Smilla Det enda som störde var en joggare vi mötte (tönt med pulsklocka och kulmage) som stannade och började vifta med armarna när han såg Smilla. I Bellevue. Enda stället i hela området där det är ok att ha hunden lös. Jag sa att det är hundhalvö här. Han sa att han inte kunde veta om hon var farlig eller ej. Jag sa att jag kanske inte skulle ha henne lös om hon var farlig. Han sa att man kan aldrig veta. Jäkla dumhuvud. Spring inte på hundhalvön om du är rädd för hundar då. En sekund senare kom en cyklist. Det är förbjudet a

Zombie Friday

Headache, runny nose and feeling like a zombie. The last week hasn´t been too much fun, not only because of zombie mood. todays´mood Almost fell asleep standing up  :( I normally only drink coffee in the morning, but today was an exception... This little guy doesn´t know what  being a zombie feels like. He celebrated his 8th birthday yesterday! Nice thing though: I´ve been jogging with the dogs this week, which is kind of my own therapy against depression. Knee feels (almost) fine, and I feel soooo much better after doing it. Best therapy in the world, dogs and physical movement 💗💗 Right now, I´m relaxing in the sofa, listening to french pop music from the 1960s´. Roland loves Gilbert Becaud  😼 Jeanne 💘 Have a lovely friday!