Dogs, cats, opera and gym - welcome to my world

Friedrich Gulda. Min nya idol. Om han inte vore död, skulle jag skriva ett brev och fria till honom. Eller dylikt. Jag är inte ett jätte-Mozart-fan, men när HAN spelar, då gråter jag. Kanske kan få kontakt ändå. Meditation, kan det funka? Värt ett försök. God natt, Friedrich, vi ses på andra sidan. Typ.

Jag sa till en god vän häromdagen att jag var rätt nöjd med livet som det är och att jag kan tycka att det är rätt ok att inte bara sjunga, eller rättare sagt sjunga mycket mindre än vad jag egentligen skulle vilja. Jag sa också att detta byggde på att jag inte sjöng, för när jag sjunger, då vill jag inget annat. Jaha, dagen därpå sjöng jag med en man som jag gjorde lite konserter med för sisådär 15år sedan. Och så händer det jobbiga: jag vill sjunga mer. Och mer. Och mer. Det går så lätt! Jag har blivit så otroligt mycket bättre på att inte ge allt hela tiden och gå halvdöd från repet. Nu gick jag dubbelt så pigg som innan därifrån istället. Kanske ska jag nu ta ett steg till. Funderar lite till...nästa måndag är det konsert i Högalid, kan jag hålla mig på mattan under repen den här veckan och på konserten, så är det nog en rättvis mätare på vad som är realistiskt. Och så ska jag fokusera på rätt saker, inte bara när jag sjunger utan överhuvudtaget. En person som jag har sett som vikt

...har bjudit på berg-och dalbana hos mina känslor, trafikkaos i Stockholm till följd av snö och kyla (Surprise! Hver gang!), olustig känsla av att vara förföljd av någon som jag inte om den vill gott eller ont, om ens något annat än att se vad jag gör, lunch med person som kändes helt speedad - förstår inte vad som händer - yoga, intensivpass, jobb....nu är jag hemma, har lite ont i huvudet, men i rummet bredvid sitter tre gulliga 16-åriga killar och spelar tv-spel och lyssnar på musik och låter jättemycket. Och det känns jättebra. Igår kväll när jag kom hem, sa Jacob: "Mamma, dammsugarpåsen är full." "Hmmm, hur vet du det..?" sa jag. "Jag har klippt Sebbe och sen dammsög vi upp håret." Helt underbart tycker jag. Kan se det framför mig. Jacob den lille frisören. Vem hade anat det. Idag störde jag mig på ett bälte. Vet inte riktigt varför. Bältet stod för så mycket mer. Måste ta en time-out tror jag, kan ju inte gå runt och störa mig på bälten. Jacobs fr

Kolla in den här underbara bloggen! E, du är bäst!

Så otroligt mycket snö! 21 februari...det känns som sportlov på lågstadiet, eller i varje fall är mitt minne från den tiden att det var så här mycket snö på sportlovet. Längtar till våren dock....men än så sova videung, ros och hyacinter och det är långt till vår. Fast jag ska ju till Paris om drygt en månad, och där är det +13 grader!!! Redan nu! Hurra!! Uteplats på café, here I come! Promenera i jympadojor och en tunn jacka, yes, yes, yes! Idag tog jag en snabb uppfriskande promenix till Fältöversten för att köpa lite grejer på H&M. Jaha, stängt för ombyggnad. Så det blev en snabb uppfriskande promenix hem igen. Och nu sitter jag här och har just dammsugit och betalat räkningarna. Så kan det gå. Igår blev jag bjuden på lunch av kära gamla väninnan M - hur länge har vi känt varann? Måste vara snart 30 år. Sen jag var en plutt och ville börja ta sånglektioner. Nu satt vi där igen och pratade om livet och alla vändningar och fantastiska saker som händer. Två gånger den senaste tiden

Igår på tunnelbanan på väg hem efter en repetition i Högalidskyrkan: Ett gäng otroligt präktiga medelålders lite fina par kommer in. De sätter sig bredvid mig och på sätet närmast. De är högljudda och pratar vitt och brett om sina upplevelser den kvällen, de har nämligen varit på Operan och sett Läderlappen. "Vad tyckte du?" "Jo, det är ju lättsamt och roligt, och Janne Malmsjö är ju så underbar!" "Vi var 57 stycken från mitt jobb där ikväll!" ( Åh käre Gud så hemskt) "Men får vi höra nu då, hur var sångarna? Höll de måttet, hehe?" ( precis som ni era puckon kan bedöma det tänker jag) "Ja, jag är väldigt förtjust i Anders Larssons röst" (tant mittemot mig med päls och beskäftig look) "Anders Larsson? Vad gjorde han för roll?"(gubbe på andra sätet som gillade Helge Skoog mest) "Ja Helge, han är fenomenal, tänk hur han kan få igång publiken!" "Ja, det som är så svårt!" ( vad vet du om det, har du provat eller

Blev fotad idag. Och blev riktigt nöjd! Vissa bilder blev superfina. Kanske ger detta mig lite energi och inspiration att ta itu med inspelning också...och ta itu med karriären. Nu blev det jobbigt. Vad vill jag...?? Om jag det visste! Just nu vill jag bara ha ett fungerande liv. Vill kunna överleva på det jag tjänar, vill kunna ta hand om Jacob på ett bra sätt. Om resten vet jag intet. Får väl försöka ha ro i det.

Trisse är en nöjd man i sina bästa år Känns som det har blivit mycket kattbilder på sistone, och idag blir det ännu fler. Lisas snygga sittstil och Trisse när han dricker vatten ur ett glas. Min små knäppa älsklingar! Är man snygg så är man

OBS! Katten på bilden har inget med Lisa och Trisse att göra! Kom att tänka när vi bodde i Köpenhamn. Vi bodde i en jättelik våning( typ 280 kvm) i samma hus som Svenska Ambassaden på Sankt Anne Plads i centrala Köpenhamn. En dag fick jag syn på nån knapp som satt lite konstigt till tyckte jag, inte visste jag vad det var för knapp heller, så jag kollade lite på den och...ja, jag måste ju ha tryckt på den också. Det fiffiga är ju att ifall nu detta var på riktigt och en terrorist eller så hade trängt in hos oss och jag hade kommit åt att larma, så hörs det inte på det ställe där faran är. För då kan ju skummisarna märka det och fly. Eller döda alla eller nåt. Så det lät inget hos oss. Jag skulle med flygbåten till Malmö ( detta var strax innan bron) för att ha föreställning, så jag gick ut och möttes till min stora förvåning av 12 k-pistförsedda polismän. Jag förstod ingenting, men tyckte att de skulle flytta på sig eftersom jag skulle till Malmö och sjunga. På nåt konstigt sätt gick d

Här är några bilder tagna direkt efter yogapasset i förmiddags. Kände mig rätt låg idag, men yogan gör så mycket för välbefinnandet. Tycker själv att jag ser rätt lugn ut! För övrigt har de senaste dagarna varit omtumlande på olika sätt. Känner mig lite manglad inombords. Men jag känner att jag lever iallafall! Försöker att bara leva i nuet och inte oroa mig över framtiden, eller vad som eventuellt skulle kunna hända, eller inte. Andas in, 2-3-4, och ut, 2-3-4.....behåll lugnet, utandningen är som en belåten suck.....

Funderar starkt på att göra en sån hör fin grapefrukthjälm till Lisa. Tror hon skulle passa jättebra i den! Förutom att Lisa är lite vit på hakan, är den här katten ganska lik henne. Lisa ser oftast något surare ut dock, törs knappt tänka på hur sur hon skulle se ut i grapefrukthjälm. Men kul vore det....

Nu har jag bokat resa till Paris! Visserligen inte förrän i slutet av mars, men det känns mer verkligt när biljetten är fixad. Ska bli så härligt, jag behöver verkligen komma iväg lite och göra nåt bara för mig. Och pyssla lite med den lilla opererade förstås. Här råder stillhet just nu, ser på skomängden i hallen att fyra tonåringar sover i rummet bredvid. Dom är så himla gulliga. Nu blir det promenad tror jag, idag SKA min kropp få vila. Imorgon blir det intensivpass igen. Ljuset är så fint, och även om snön är kvar, finns det en vårkänsla i luften.

Elin opererades igår morse och allt gick jättebra, det var jättesnälla på sjukhus nr 3. Så nu är hon hemma med bandage och massa härliga franska hästmediciner. Tack och lov att allt ordnade sig! Men EU- plastkort är hädanefter regel så fort någon i familjen Stephen-Kallin ens lämnar Stockholm känns det som. Vem vet hur skåningarna resonerar till exempel..? Samma dag som allt hände med Elin, höll min son på att få ett snösjok över sig. En bil hade inte samma tur, taket trycktes ner och framrutan krossades. Vad livet är skört tänker jag. Det kunde ha varit Jacob istället för bilen. Och vad bra vi är på att tänka bort döden. Som om döden är något som inte har ett dugg med livet i övrigt att göra. Kanske skulle vi inte bli fullt så chockade och desperata när saker och ting händer om vi såg döden som en naturlig del av livet. Läste en intervju med någon (tror det var Ingvar Kjellsson i SvD) att han såg livet som något emellan två tillstånd som vi inte vet något om, livet före födseln och li

Det här var en helt annan dag.... Elin klämde sönder sitt pekfinger i en dörr i natt. Det blödde så mycket att taxichauffören vägrade ta henne i bilen utan ringde efter ambulans. Nageln hade lossnat och Emilia trodde att fingret verkligen var i två separata delar. Väl framme på sjukhuset konstaterades en fraktur och hon fick dropp och blev tillsagd att inte äta eller dricka eftersom hon eventuellt skulle opereras. Så småningom dök en specialist upp och sa att "ja fingret måste absolut opereras, men på ett annat sjukhus". Jaha, iväg till ett annat sjukhus. Där sa man att man kan ju inte operera utan det lilla europeiska hälsokortet, ajajaj, hur skulle det se ut. Jaha, det blev stulet tillsammans med typ allt annat i höstas, men UD- pappa ringde till Försäkringskassan som faxade (på 5 minuter!Otroligt!) till Svenska Ambassaden i Paris, som i sin tur faxade till sjukhuset. Då var väl klockan ca 13.30, och det kontor som skulle bestämma om detta skulle räknas som ett giltigt EU-h