Lugnet efter stormen

Elin opererades igår morse och allt gick jättebra, det var jättesnälla på sjukhus nr 3.
Så nu är hon hemma med bandage och massa härliga franska hästmediciner. Tack och lov att allt ordnade sig! Men EU- plastkort är hädanefter regel så fort någon i familjen Stephen-Kallin ens lämnar Stockholm känns det som. Vem vet hur skåningarna resonerar till exempel..?
Samma dag som allt hände med Elin, höll min son på att få ett snösjok över sig. En bil hade inte samma tur, taket trycktes ner och framrutan krossades.
Vad livet är skört tänker jag. Det kunde ha varit Jacob istället för bilen.
Och vad bra vi är på att tänka bort döden. Som om döden är något som inte har ett dugg med livet i övrigt att göra. Kanske skulle vi inte bli fullt så chockade och desperata när saker och ting händer om vi såg döden som en naturlig del av livet.
Läste en intervju med någon (tror det var Ingvar Kjellsson i SvD) att han såg livet som något emellan två tillstånd som vi inte vet något om, livet före födseln och livet efter döden. Och emellan dessa tillstånd lever vi en stund. Inte så dumt att tänka så.
För övrigt tänker jag mycket på något som jag inte kan skriva om.
Men detta något lär mig att lugna ner mig och försöka tro att allt ordnar sig till det bästa. Även om det jag tror skulle vara det bästa, är något helt annat än det som kommer att ske.
Ja,ja...tomorrow is another day och allt möjligt.
Ibland fastnar jag i att tänka på en massa låt-titlar. ( fast det där var ett filmcitat, jag vet!)
Känn ingen sorg för mig Göteborg t.ex.
Eller I feel the earth move under my feet.
Eller Strong enough, eller t.o.m. Lyssna till ditt hjärta.
Fast nu kom Mild und leise smygandes....wie er lächelt. Wie das Auge hold er öffnet...
Seht ihr´s, Freunde?
Äsch, slutar där.
Najs lördag på er!

Finns sån kärlek som hos Tristan och Isolde på riktigt?Finns den stora kärleken?
Är den realistisk? Eller är allt ett gigantiskt lurendrejeri?