Fortsätt till huvudinnehåll

Åka tunnelbana

Igår på tunnelbanan på väg hem efter en repetition i Högalidskyrkan:

Ett gäng otroligt präktiga medelålders lite fina par kommer in. De sätter sig bredvid mig och på sätet närmast. De är högljudda och pratar vitt och brett om sina upplevelser den kvällen, de har nämligen varit på Operan och sett Läderlappen.
"Vad tyckte du?" "Jo, det är ju lättsamt och roligt, och Janne Malmsjö är ju så underbar!"
"Vi var 57 stycken från mitt jobb där ikväll!" ( Åh käre Gud så hemskt)
"Men får vi höra nu då, hur var sångarna? Höll de måttet, hehe?" ( precis som ni era puckon kan bedöma det tänker jag)
"Ja, jag är väldigt förtjust i Anders Larssons röst" (tant mittemot mig med päls och beskäftig look)
"Anders Larsson? Vad gjorde han för roll?"(gubbe på andra sätet som gillade Helge Skoog mest)
"Ja Helge, han är fenomenal, tänk hur han kan få igång publiken!"
"Ja, det som är så svårt!" ( vad vet du om det, har du provat eller??) " Och så fick vi ju reda på att det gick dåligt för Anja också, HAHAHAHA, ja han är för dråplig" ( det är ju OS-tider)
"Men det klart, det går ju inte att jämföra med Strauss Elektra som vi såg förra gången" (pälstanten igen)
"Men jag var inte på Operan ikväll, jag var på bio" (tant som hittills varit tyst)
"Åh, får vi höra, vad såg du då?" ( besserwissergubben)
"Hehe, det törs man väl knappt tala om...jag såg It´s complicated".
Här håller de nästan på att skratta ihjäl sig. Fattade inte riktigt varför.
"Men jag tyckte den var trevlig, jag var så glad när jag gick ut från biografen" (tanten försöker rättfärdiga sitt val)
Suck.
Jag går av vid Tekniska Högskolan, gänget åker vidare mot Danderyd eller nåt.
Det är väl klart att alla ska kunna gå på Operan, men de här var ju som en parodi på operabesökare....
Känns som Operan borde anstränga sig att nå en ny publik eller har jag fel...?


Kungliga Operan. Här är det fint.

Kommentarer

  1. Tänk vad intressant med en artist med så starkt förakt för publiken. Varför så bitter?

    SvaraRadera
  2. Bitter? Kan du inte alls se det komiska i detta?
    Vet inte hur jag ska bemöta dig, Lars.
    Vi förstår nog inte varandra alls. Om du tror att jag föraktar publiken, är du verkligen helt fel ute.
    Och att operapublik faktiskt ofta faller inom vissa ramar är väl knappast en nyhet. Och att några av dessa uppenbarligen hade varit där genom sitt jobb är väl också ganska vanligt. Damen som gillade Anders Larsson har min fulla respekt, men lik förbannat var hon en så typisk operabesökare att jag såg parodi i det.
    Men bitter...nej du Lars.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gå på stan....

....är inte min favoritsysselsättning och redan idag, den 21 november, var julskyltningen i full gång. Tröttnade på att sitta och vänta på Jacob i Gallerian, gick ut och tog några bilder istället. Till slut kom han och blev det ett par vinterkängor och när jag kom hem fick jag en puss av min älskling Tussen. Innan dess åt jag lunch med Sandra, mysigt, och en massa hundprat! Ikväll blir det nog sushi tror jag. I det stora hela en lugn skön måndag!

Mission accomplished

Tyckte den här bilden var så söt...en Welsh Corgi har blivit mamma till några ankungar :) Idag har jag varit riktigt effektiv, först träning (jobbigt!), sen städa, fixa i badrummet, tvätta och sy gardiner. Nu ska jag ordna lite middag, det blir laxbitar marinerade i vitlök, chili, citron och oyster-sauce och till detta serveras bulgur, som J numera äter, nästan vuxen som han är. Hade ett röstmeddelande från Hundstallet på mobilen, tyvärr verkar det som om min älskling Utah gärna jagar katter....men vi ska prata lite mer så får vi se. Nu är det matlagningsdax!

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...