Fortsätt till huvudinnehåll

Åka tunnelbana

Igår på tunnelbanan på väg hem efter en repetition i Högalidskyrkan:

Ett gäng otroligt präktiga medelålders lite fina par kommer in. De sätter sig bredvid mig och på sätet närmast. De är högljudda och pratar vitt och brett om sina upplevelser den kvällen, de har nämligen varit på Operan och sett Läderlappen.
"Vad tyckte du?" "Jo, det är ju lättsamt och roligt, och Janne Malmsjö är ju så underbar!"
"Vi var 57 stycken från mitt jobb där ikväll!" ( Åh käre Gud så hemskt)
"Men får vi höra nu då, hur var sångarna? Höll de måttet, hehe?" ( precis som ni era puckon kan bedöma det tänker jag)
"Ja, jag är väldigt förtjust i Anders Larssons röst" (tant mittemot mig med päls och beskäftig look)
"Anders Larsson? Vad gjorde han för roll?"(gubbe på andra sätet som gillade Helge Skoog mest)
"Ja Helge, han är fenomenal, tänk hur han kan få igång publiken!"
"Ja, det som är så svårt!" ( vad vet du om det, har du provat eller??) " Och så fick vi ju reda på att det gick dåligt för Anja också, HAHAHAHA, ja han är för dråplig" ( det är ju OS-tider)
"Men det klart, det går ju inte att jämföra med Strauss Elektra som vi såg förra gången" (pälstanten igen)
"Men jag var inte på Operan ikväll, jag var på bio" (tant som hittills varit tyst)
"Åh, får vi höra, vad såg du då?" ( besserwissergubben)
"Hehe, det törs man väl knappt tala om...jag såg It´s complicated".
Här håller de nästan på att skratta ihjäl sig. Fattade inte riktigt varför.
"Men jag tyckte den var trevlig, jag var så glad när jag gick ut från biografen" (tanten försöker rättfärdiga sitt val)
Suck.
Jag går av vid Tekniska Högskolan, gänget åker vidare mot Danderyd eller nåt.
Det är väl klart att alla ska kunna gå på Operan, men de här var ju som en parodi på operabesökare....
Känns som Operan borde anstränga sig att nå en ny publik eller har jag fel...?


Kungliga Operan. Här är det fint.

Kommentarer

  1. Tänk vad intressant med en artist med så starkt förakt för publiken. Varför så bitter?

    SvaraRadera
  2. Bitter? Kan du inte alls se det komiska i detta?
    Vet inte hur jag ska bemöta dig, Lars.
    Vi förstår nog inte varandra alls. Om du tror att jag föraktar publiken, är du verkligen helt fel ute.
    Och att operapublik faktiskt ofta faller inom vissa ramar är väl knappast en nyhet. Och att några av dessa uppenbarligen hade varit där genom sitt jobb är väl också ganska vanligt. Damen som gillade Anders Larsson har min fulla respekt, men lik förbannat var hon en så typisk operabesökare att jag såg parodi i det.
    Men bitter...nej du Lars.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...