Fortsätt till huvudinnehåll

Terrorist - javisst!

OBS! Katten på bilden har inget med Lisa och Trisse att göra!


Kom att tänka när vi bodde i Köpenhamn.
Vi bodde i en jättelik våning( typ 280 kvm) i samma hus som Svenska Ambassaden på Sankt Anne Plads i centrala Köpenhamn.
En dag fick jag syn på nån knapp som satt lite konstigt till tyckte jag, inte visste jag vad det var för knapp heller, så jag kollade lite på den och...ja, jag måste ju ha tryckt på den också.
Det fiffiga är ju att ifall nu detta var på riktigt och en terrorist eller så hade trängt in hos oss och jag hade kommit åt att larma, så hörs det inte på det ställe där faran är. För då kan ju skummisarna märka det och fly. Eller döda alla eller nåt.
Så det lät inget hos oss.
Jag skulle med flygbåten till Malmö ( detta var strax innan bron) för att ha föreställning, så jag gick ut och möttes till min stora förvåning av 12 k-pistförsedda polismän. Jag förstod ingenting, men tyckte att de skulle flytta på sig eftersom jag skulle till Malmö och sjunga. På nåt konstigt sätt gick de med på detta iallafall.
När jag kom ut på gatan, upptäckte jag att hela Sankt Anne Plads var avstängd och det var poliser överallt. Jag hade fortfarande inte kopplingen riktigt klar för mig, att det var jag som hade orsakat detta, utan fortsatte målmedvetet mot avspärrningarna, hävdandes att jag skulle minsann sjunga i Malmö. Och det funkade också.
Nåja, så småningom gick sanningen upp för mig och jag har numera stor respekt för larm och sånt. Så idag var jag lite försiktig när det kom in två snubbar och sa att jag skulle larma av ett trapphus för de skulle byta fläktfilter eller nåt.
Men det gick bra, inget tjöt eller så.
På tal om jobbet, idag var första gången på länge som jag skulle öppna. På fredagar har man sovmorgon och börjar inte förrän kl 7 (annars är det kl6) men ändå...det är tidigt. Alltså var jag lite orolig att jag inte skulle vakna. Gick och lade mig tidigt, Jacob skulle träffa nån kompis och var inte hemma.
Vid halv ett på natten vaknar jag, helt borta, och får för mig att Jacob inte är hemma. Går ut i hallen, ser inte hans skor, drar ner nån sladd och en hatt, skickar argsint sms där det står Kom hem NU (snorunge underförstått).
Får inget svar, ringer efter tio minuter, han svarar på en gång. Det låter lugnt i bakgrunden tänker jag, skönt, då är han inte på Sergels torg eller nåt, hehe.
Nää för han är nämligen i rummet bredvid. I sin säng närmare bestämt.
Gud vad dumt.
Och vad omtöcknad och virrig man är sådär mitt emellan sömn och vakenhet, lite stressad över att man ska upp tidigt och att ens tonårsslyngel inte fattar allvaret i detta....
Jaha, trevlig helg på er. Tjo och tjim julklappsrim.

Kommentarer

  1. Vilken härlig historia från Köpenhamn , vilken känsla att få igång specialstyrkan så där : ) sen känner jag igen scenen med sonen. Har också ringt och väckt Adam i rummet brevid o med myndig stämma sagt " nu kommer du hem omedelbart ". Trevlig fredagkväll !

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...

Åka tunnelbana

Igår på tunnelbanan på väg hem efter en repetition i Högalidskyrkan: Ett gäng otroligt präktiga medelålders lite fina par kommer in. De sätter sig bredvid mig och på sätet närmast. De är högljudda och pratar vitt och brett om sina upplevelser den kvällen, de har nämligen varit på Operan och sett Läderlappen. "Vad tyckte du?" "Jo, det är ju lättsamt och roligt, och Janne Malmsjö är ju så underbar!" "Vi var 57 stycken från mitt jobb där ikväll!" ( Åh käre Gud så hemskt) "Men får vi höra nu då, hur var sångarna? Höll de måttet, hehe?" ( precis som ni era puckon kan bedöma det tänker jag) "Ja, jag är väldigt förtjust i Anders Larssons röst" (tant mittemot mig med päls och beskäftig look) "Anders Larsson? Vad gjorde han för roll?"(gubbe på andra sätet som gillade Helge Skoog mest) "Ja Helge, han är fenomenal, tänk hur han kan få igång publiken!" "Ja, det som är så svårt!" ( vad vet du om det, har du provat eller...