OBS! Katten på bilden har inget med Lisa och Trisse att göra!Vi bodde i en jättelik våning( typ 280 kvm) i samma hus som Svenska Ambassaden på Sankt Anne Plads i centrala Köpenhamn.
En dag fick jag syn på nån knapp som satt lite konstigt till tyckte jag, inte visste jag vad det var för knapp heller, så jag kollade lite på den och...ja, jag måste ju ha tryckt på den också.
Det fiffiga är ju att ifall nu detta var på riktigt och en terrorist eller så hade trängt in hos oss och jag hade kommit åt att larma, så hörs det inte på det ställe där faran är. För då kan ju skummisarna märka det och fly. Eller döda alla eller nåt.
Så det lät inget hos oss.
Jag skulle med flygbåten till Malmö ( detta var strax innan bron) för att ha föreställning, så jag gick ut och möttes till min stora förvåning av 12 k-pistförsedda polismän. Jag förstod ingenting, men tyckte att de skulle flytta på sig eftersom jag skulle till Malmö och sjunga. På nåt konstigt sätt gick de med på detta iallafall.
När jag kom ut på gatan, upptäckte jag att hela Sankt Anne Plads var avstängd och det var poliser överallt. Jag hade fortfarande inte kopplingen riktigt klar för mig, att det var jag som hade orsakat detta, utan fortsatte målmedvetet mot avspärrningarna, hävdandes att jag skulle minsann sjunga i Malmö. Och det funkade också.
Nåja, så småningom gick sanningen upp för mig och jag har numera stor respekt för larm och sånt. Så idag var jag lite försiktig när det kom in två snubbar och sa att jag skulle larma av ett trapphus för de skulle byta fläktfilter eller nåt.
Men det gick bra, inget tjöt eller så.
På tal om jobbet, idag var första gången på länge som jag skulle öppna. På fredagar har man sovmorgon och börjar inte förrän kl 7 (annars är det kl6) men ändå...det är tidigt. Alltså var jag lite orolig att jag inte skulle vakna. Gick och lade mig tidigt, Jacob skulle träffa nån kompis och var inte hemma.
Vid halv ett på natten vaknar jag, helt borta, och får för mig att Jacob inte är hemma. Går ut i hallen, ser inte hans skor, drar ner nån sladd och en hatt, skickar argsint sms där det står Kom hem NU (snorunge underförstått).
Får inget svar, ringer efter tio minuter, han svarar på en gång. Det låter lugnt i bakgrunden tänker jag, skönt, då är han inte på Sergels torg eller nåt, hehe.
Nää för han är nämligen i rummet bredvid. I sin säng närmare bestämt.
Gud vad dumt.
Och vad omtöcknad och virrig man är sådär mitt emellan sömn och vakenhet, lite stressad över att man ska upp tidigt och att ens tonårsslyngel inte fattar allvaret i detta....
Jaha, trevlig helg på er. Tjo och tjim julklappsrim.
Vilken härlig historia från Köpenhamn , vilken känsla att få igång specialstyrkan så där : ) sen känner jag igen scenen med sonen. Har också ringt och väckt Adam i rummet brevid o med myndig stämma sagt " nu kommer du hem omedelbart ". Trevlig fredagkväll !
SvaraRadera