Blev inga skor. Blev en lugn dag för mig själv med träning, städning, chattande med dotter, lite god vegetarisk mat ( jag har fastnat för stekt aubergine, så himla smaskigt) och lite tankar medan jag lyssnade på min kära Paloma Faith-cd.
Det där samtalet igår...hmmm. Kanske dags att jag vaknar upp? Eller är jag vaken? Eller är jag bara förstoppad i hjärnan?
Det känns så ofattbart otroligt bra att jag ska åka iväg en vecka nu och få nya intryck. Fortfarande förknippar jag resande med prestation, men den här gången får jag faktiskt ha semester. Jag får åka ensam och jag behöver inte bevisa nånting alls.
Ska försöka visualisera detta.
Inte prestera. Njuta, ta det lugnt.
Overkligt, men det ska nog gå bra.
Om de här otillräcklighetskänslorna bara ville lämna mig.
Jag tror att jag måste prestera för att få kärlek.
Nej, det klart jag inte tror, men det är så jag reagerar. Att jag inte värd att ta emot kärlek om jag inte kommer med nån motprestation. Och då duger det inte med att ge kärlek tillbaka, nää, det ska vara nåt som gör mig annorlunda än alla andra.
Åh Gud vad jobbigt det låter.
Den lilla ljusningen är förstås att jag inte var medveten om detta tidigare. Så det är väl alltid ett steg i rätt riktning.
Jaha. Då går jag åt det hållet då.
Förra besöket i Paris, i somras! Nu kommer jag igen!
Kommentarer
Skicka en kommentar