Fortsätt till huvudinnehåll

Fredagsmys


Fredagsmys...plötsligt är det ett vedertaget begrepp. Snacka om reklamkupp. Fredagsmys....bläää. Som om alla människor lever samma kärnfamiljsliv med jobb måndag till fredag och lediga kvällar och helger.Och då myser man med sin familj, och mysa är dessutom förknippat med att sitta i en soffa, se på tv och äta godis. Eller så reagerar jag bara onödigt starkt, som vanligt! :) Men om ingen reagerade, skulle ju ingen förändring komma till stånd heller. Så jag fortsätter vara arg som lilla My, i tron att jag kan förändra nånting iallafall. Åtminstone min egen situation!


Själv har jag jobbat som en galning den här veckan, och ska så göra även imorgon. Ledig på söndag iallafall, och sen jobb måndag och tisdag på Friskis. Sen får jag lite tid för mig själv, dags att vara sångerska några dagar igen.


Konserten i måndags var en galen historia med både det ena och det andra om man säger så. Men jag klarade mina uppsatta mål, att hålla mig lugn och inte sjunga upp mig och upp mig och upp mig, att inte bestämma i förväg att det kommer gå åt helvete pga 1) att jag just fått mens 2) att jag fick vänta så länge på min tur att jag slemmat igen 3)att jag frös när jag väntade så jag blev stel i käken 4) alla möjliga anledningar i stil med att jag inte borde sjunga det där alls och att ödet vill att jag gör nåt annat typ


Men som sagt, jag stod över allt detta och var nöjd med min insats. Kunde släppa det och gå vidare direkt efter, kunde sova (helt ny upplevelse! Sova efter en konsert/föreställning, woohooo!), yogade och jobbade på Friskis dagen därpå utan att hela tiden tänka på vad jag hade kunnat göra bättre. Och inte var jag speciellt nervös heller!


Fick en liten fråga häromdagen om jag skulle kunna tänka mig att jobba typ 40% på samma anläggning och alltså inte vara extrareceptionist längre. Detta satte igång alla möjliga tankar, jag har ju inte haft ett fast jobb på år och dag även om jag varit vid olika teatrar under längre perioder. På nåt sätt tycker jag det är lite skönt att hoppa runt och gå till olika ställen och bestämma själv om jag vill jobba lite eller mycket, men å andra sidan vore det skönt att veta att den och den dagen jobbar jag och jag tjänar si och så mycket i månaden. Men oj, jag har nog jättesvårt att binda mig tänker jag! Hur har jag kunnat vara gift så länge som jag var? (19,5 år) Men så flyttade vi och reste mest hela tiden också.


Jag får väl se vad som händer....drar det ett varv till i skallen. Samma ställe....rutin...lön....ojojoj.

Kommentarer

  1. helenaflickan13 mars 2010 kl. 10:22

    1. Fredagsmys är en helt sjukt bra reklam, tänkte själv på det igår. Och ja, varför måste alltid mat vara vår njutning??

    2. Jaaaa! Tacka ja till de där 40%!! Save us from ostrukturerad schemaläggning!

    3. Härligt att det gick så bra med sången i måndags! Eller i alla fall allt runt omkring! Jag tror verkligen att du kommer att nå helt andra nivåer med den nya person du är, sen kanske det inte bär dig till La Scala (eller hur det nu stavas) men det målet kanske du kommer att ha längre. Mitt sångmål nuförtiden är faktiskt inte att sjunga så jävla fint längre, utan att släppa på så mycket rakt inifrån att jag får uppleva det där som jag upplevde hos dig när jag började gråta! Det är bättre än alla scener i hela världen (och då har jag ändå ett enormt ego-behov...)

    Stor kram! Ser fram emot att sjunga igen, men det är mycket i schemat nu!

    SvaraRadera
  2. Gunilla13 mars 2010 kl. 10:27

    Du är så klok!
    Ses snart, typ på måndag skulle jag tro :D
    Stoooor kram// G

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...
Skicka en kommentar
Läs mer

Positiv till överdrift?

När jag läser igenom vad jag skrivit på senaste tiden, tänker jag att ni kanske spyr på nån som är så positiv. Det känns som om jag bara skriver att jag mår jättebra och att allt är roligt och att vädret är underbart och att min mat är god och mina katter söta och min son är fantastisk. Med andra ord helt olidligt. Men....ja, det är ju så det känns nu. På ett ungefär. Vet inte hur jag ska skriva annars. Jag mår jättebra, så är det bara. Jag tror inte jag hade orkat blogga när jag mådde skit, vilket jag gjort under en ganska lång period. Så ni som eventuellt läser detta, ni får ta att jag är glad och mår bra. Men jag lovar att skriva när jag inte mår bra också. Ja, t.ex har jag mastodont-mens just nu. Men efter intensivpasset så kändes t.o.m mensen helt ok. Så var det med det. Jag lovar att skriva när allt känns såhär också!
6 kommentarer
Läs mer

Och så var det drömdags igen...

Varje gång något händer i mitt liv som berör mig på djupet, så drömmer jag otroligt mycket. Det känns väldigt tydligt att det är bearbetande drömmar, och att saker kommer upp till ytan som jag inte visste att jag visste. Inatt drömde jag (något förenklat) följande: Jag och en person jag nyligen har träffat är på en plats som är ett slags blandning av gym och hotell. Vad vi hela tiden vet, är att vi ska vara med på nån sorts filminspelning där vi ska hoppa ner i en pool och bli skjutna.Det är bara det att en av oss, vi vet inte vem, dör på riktigt. Och det är Penelope Cruz som ska skjuta oss med pistol. Den här andra personen är helt lugn och verkar i det närmaste oberörd av vad som ska ske, han har bestämt sig och inget spelar nån roll. Jag däremot blir mer och mer förtvivlad, för jag vill inte dö. Vi hoppar i poolen och väntar på skottet, och jag klamrar mig fast vid min vän och gråter och skriker att jag aldrig mer kommer att få träffa mina barn. Han är fortfarande lika lugn, och Pen...
3 kommentarer
Läs mer