Fortsätt till huvudinnehåll

Maestro Gunnar



Gunnar Staern, dirigent, repetitör, pedagog, var en man som betydde oerhört mycket för mig när jag började nosa på den tunga repertoaren för ett antal år sedan. När vi flyttade till Köpenhamn 1997 och jag fick jobb i Malmö, passade jag på att studera in ett gäng roller med honom, han, som stod med ena foten i direkt kontakt med Furtwängler och Knappertsbusch (stora, legendariska dirigenter för dig som inte vet) och ena foten här och nu.
Modern, vital, en äkta gentleman, Gunnar med vigselringarna hopgjutna till en guldklump hängandes runt halsen, ingen var som Maestro Staern. Och han kunde få flygeln att låta som en hel orkester.
Jag har tänkt mycket på honom genom åren, men jag visste inte att han dog i februari i år. Han dog samma dag som Elin och jag åkte till Barcelona, det kan möjligtvis förklara varför jag missade detta i de svenska tidningarna.
Vi hade våra duster, ibland blev han lite för mycket, och nu är han borta. Han blev 89 år gammal, eller 89 år ung skulle man kanske säga i hans fall.
Tack för all fantastisk inspiration och för ögonblicken när jag fick bli en del av den stora europeiska musiktraditionen.
Kan inte komma på någon annan nu levande som kunde ge på samma sätt!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) LÃ¥ter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivÃ¥. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grÃ¥tt grÃ¥tt grÃ¥tt och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 Ã¥r idag, och hon ska sÃ¥ smÃ¥ningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 PÃ¥ onsdag ska jag pÃ¥ massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det gÃ¥r med maratonet. Smilla och jag gÃ¥r/springer ju ...

Zombie Friday

Headache, runny nose and feeling like a zombie. The last week hasn´t been too much fun, not only because of zombie mood. todays´mood Almost fell asleep standing up  :( I normally only drink coffee in the morning, but today was an exception... This little guy doesn´t know what  being a zombie feels like. He celebrated his 8th birthday yesterday! Nice thing though: I´ve been jogging with the dogs this week, which is kind of my own therapy against depression. Knee feels (almost) fine, and I feel soooo much better after doing it. Best therapy in the world, dogs and physical movement 💗💗 Right now, I´m relaxing in the sofa, listening to french pop music from the 1960s´. Roland loves Gilbert Becaud  😼 Jeanne 💘 Have a lovely friday!

Trevlig helg

Med denna fina bild önskar jag och mina djur en trevlig helg. Personligen tycker jag att katten är underbar. Vilken katt ligger sådär liksom...? Maria ser ju glad ut iaf! De tre vise männen har något bistrare uppsyn. Katten är nog förresten rätt nöjd med att den fick vara Jesus. Eller så tyckte den att det var helt självklart. Nu ska jag snart ut och sjunga julsånger igen. Hoppas den där kulturbussen tar sig fram i snödrivorna bara. Hej så länge!